Debatten med avhopparna (4)

Här följer den fjärde delen av debatter som hållits inom Rättvisepartiet Socialisterna innan en grupp en Umeå valde att hoppas av från partiet. Hur kunde det bli så många debatter? I VU:s svar från april 2009 (i sin helhet nedan) skriver vi:

”Rättvisepartiet Socialisterna och CWI har en tradition av demokratiska debatter och diskussioner. Vi har en unik samsyn jämfört med andra partier, men ett revolutionärt marxistiskt parti är ingen monolit där alla automatiskt har samma åsikt i alla frågor. Detta gäller särskilt när förhållandena snabbt förändras…
Frågor och debatter kan lösas på många olika sätt i vårt parti. I allmänhet gäller också att kamrater inte för alltid ska behöva ställas till svars för idéer eller åsikter man fört fram i en enskild diskussion. Det måste finnas utrymme för att testa idéer och förslag, förstås inom rimliga gränser vad gäller tid för diskussionen, vilka frågor det gäller osv…
Det är skillnad om kritiken kommer från ledande medlemmar. Då kan debatten först föras mellan VU och dessa medlemmar, muntligt och skriftligt, för att sedan vid behov tas upp i partistyrelse eller på kongressen.” Här är alltså ytterligare en av debatterna:

Kampen mot rasism, 2007-2009, med kulmen april-juni 2009

  1. Introduktion: Integration, Sverigedemokraterna och Vännäs
  2. 12 april 2009: RS Umeås au:s krav på extra partistyrelse
  3. 21 april 2009. VU:s svar till avhopparna

Kampen mot rasism har alltid inneburit svårigheter för avhopparna. Precis som i kvinnokampen har de genom åren överbetonat ekonomiska faktorer (ungefär ”om det bara finns jobb så försvinner rasism och våld mot kvinnor”). De har dessutom tvekat att agera mot rasismen, något som blev ett allvarligt problem under de senaste åren. Denna tveksamhet har i sin tur byggt på en oro för att agera kontroversiellt i förhållande till väljare i kommande val. Flygblad och agerande i Umeå orsakade därför flera debatter i partiet under de senaste åren.

1. Introduktion: Integration, Sverigedemokraterna och Vännäs

INTEGRATION
På våren 2007 började de blivande avhopparna ta upp frågan om segregering. Tyvärr utan att koppla växande klyftor i samhället till klassfrågor och sociala faktorer – istället fokuserade man helt på människors etniska bakgrund. Att andelen invandrarelever var större i vissa områden framhölls som ett stort problem i sig.
I ett flygblad skrev de: ”Nästan 1,5 miljoner människor i Sverige har utländsk bakgrund. Det finns idag en tendens till segregering, d v s att människor födda utomlands
koncentreras till vissa områden och tvärt om. Detta gäller även för Umeå. Det finns bostadsområden där 30 % är födda utomlands eller har utlandsfödda föräldrar – i andra är siffran 3%. I vissa skolor i Umeå har 20 % av eleverna invandrarbakgrund – i andra 0 procent!” Här framställs var personer är födda som problemet – inte nedskärningar, inkomstklyftor osv. Att de dåvarande partiföreningarna i Umeå i stort sett saknade aktiva medlemmar födda utomlands bidrog till deras oro.

Om sättet att beskriva frågan inte skilde sig från Folkpartiets material om ”integration” gällde det även för försöken att ge ett svar på rasism och främlingsfientlighet. Som de skrev i sitt flygblad i februari 2007: ”Vi anser att historien visar att olika kulturer har berikat varandra. Det gäller musik, kläder och inte minst mat.”

Diskussioner och synpunkter från andra inom Rättvisepartiet Socialisterna gjorde att flygbladen även innehöll ett par formuleringar om gemensam kamp. Men ett annat genomgående tema i denna diskussion liksom i många andra var att de blivande avhopparna nostalgiskt tittade tillbaka: ”Under 60-talet fick invandrare jobb snabbt och kunde känna sig delaktiga i samhällsbygget. Med jobb följde också arbetskamrater och språkkunskaper – en dörr öppnades in i samhället. Dagens Sverige präglas av massarbetslöshet.” Även om utrymmet på ett flygblad är begränsat är formuleringarna typiska. ”Invandrare” är inte aktiva deltagare i avhopparnas ögon, utan några att agera gentemot. Arbetarrörelsens avgörande roll – snarare än god mat och språkkunskapar – för att försvara lika och rimliga villkor för arbetarfamiljer saknas i dessa material.

Och det finns ingen förklaring till massarbetslösheten. För socialister är det avgörande att förklara hur kapitalismens jakt efter profiter står i motsättning till jobb och löner, samt hur globaliseringen och attackerna på fackliga rättigheter skapat en ny låglönemarknad.

SVERIGEDEMOKRATERNA
I augusti 2008 genomförde Sverigedemokraterna en turné i flera Norrlandsstäder. Liksom vid tidigare försök att etablera SD i Norrland möttes de av protester på gator och torg. Rättvisepartiet Socialisterna deltog självklart i dessa protester.
Offensiv rapporterade från Luleå:
”Jonas Brännberg förklarade på Rättvisepartiet Socialisternas torgmöte i Luleå strax innan sd:s torgmöte varför de är ett hot av flera skäl.
– Framgångar för rasistpartier ger nazist­organisationer råg i ryggen och  överfall på invandrare, homosexuella och antirasister ökar. Dessutom splittrar sd den gemensamma kamp som behövs mot högerpolitiken och slutligen ger framgångar för sd de etablerade partierna en ursäkt att ta över deras politik.
Vi måste visa att rasister inte är välkomna – till Norrbotten samtidigt som det behövs gemensam kamp mot högerpolitik och bygget av ett verkligt alternativ – ett nytt arbetarparti, sade Jonas.
När de fyra sverigedemokraterna anlände möttes de av antirasister från olika organisationer som buade och ropade antirasistiska talkörer.
Utan hänsyn till att också protesterande har yttrandefrihet så började det massiva polisuppbådet att omhänderta alla som på något sätt sa vad de tyckte om sd. Som svar tvingades antirasisterna att istället vända ryggen till sd som möttes av en mur av ryggar.

Men trots polisens hårda linje mot antirasisterna var det uppenbart att motståndet mot rasism är massivt i Luleå.”
RS deltog med andra ord med både politiska argument och i buandet av rasisterna.
I Umeå, däremot, gick Jan Hägglund ut med en annan linje i en insändare i VF: ”De som försökte tysta Sd-ledarna 5/8 i Umeå, genom visselpipor med mera, begick ett misstag.” En intervju i samma tidning beskrev Hägglunds uppfattning: ”Han tar avstånd från aktioner som den på Renmarkstorget, där ett 50-tal vänsterungdomar saboterade Sverigedemokraternas torgmöte i går.
– Problemet är inte tre eller fyra sverigedemokrater, utan problemet är hur vi ska kunna kommunicera med de 250 000 människor som skulle rösta på Sverigedemokraterna om det var val i dag.
Jan Hägglund konstaterar också att drygt åtta procent av landets industriarbetare mellan 18 och 34 år skulle rösta på sd i dag.
– Men man berövar inte Sverigedemokraterna sina sympatisörer genom att vissla och ropa dra åt helvete.
– För att besegra dem krävs politiska argument, metoder att nå ut till arbetsplatser, skolor och bostadsområden samt uthållighet.”
Exakt detta argument har sedan upprepats hur många gånger som helst av Hägglund och andra avhoppare. Bara med skillnaden att de numera talar om SD:s ”300 000 väljare”. Vad kommunikationen med dessa skulle gå ut på har dock aldrig redovisats. Inte heller har avhopparna i praktiken gått ut med antirasistiska argument till skolor eller arbetsplatser.
I RS försökte vi diskutera med Hägglund och hans anhängare utan att offentligt kritisera dem. Men bakom talet om att visa omtanke om SD:s ”arbetarväljare” fanns i själva verket en kapitulation för den allmänna, borgerliga opinionen. Massaktioner, rop och slagord skrämmer denna opinion. I åratal har högerns politiker och ledarsidor påstått att rasister och antirasister är av samma skrot och korn. Att i tysthet gå över till denna uppfattning är ett försök att slippa trycket från höger.

VÄNNÄS och 6 juni 2009
I maj-juni 2009 inträffade två händelser där den dåvarande lokala ledningen för RS Umeå inte höll måttet. I början av maj attackerades flyktingar Umeås grannkommun Vännäs av en rasistisk mobb. Strax därefter utannonserade nazistiska svenska motståndsrörelsen en aktivitet i Skellefteå den 6 juni.
Efter attacken i Vännäs tog de blivande avhopparna direkt kontakt med de utsatta flyktingarna på ett bra sätt. Men det fanns en tvekan att ingripa i själva Vännäs. RS ledning uppmanade RS Umeå att ha dagliga aktiviteter i Vännäs veckan efter händelsen och maximal mobilisering till de demonstrationer som arrangerades. Men av aktiviteter blev det inget och till demonstrationerna åkte bara ett fåtal personer.
Tidigt började också avhopparna tona ner attackens rasistiska karaktär. I en artikel skrev de: ”Det som hänt utgör snarare ett uttryck för en invandrarfientlighet hos ett antal vännäsbor som kombinerats med pöbelmentaliteten hos det gäng som kallar sig för Bloods.” Och vidare: ”Medias uppgifter om en ”lynchmobb” på 70 personer verkar inte stämma med verkligheten. Helt klart är dock att det fanns en liten grupp som kastade stenar och flaskor. Det verkar inte heller finnas några kopplingar mellan händelserna i Vännäs och organiserade nazister.” Här var man ganska nära uppfattningen hos Vännäs kommunalråd som också sa att han hoppades att det inte låg främlingsfientlighet bakom.
Flyktingarna själva beskrev dock händelserna så här: ”Det var där utanför som en skränande hop på 30, 40, kanske 50, personer hade samlats. Det var därifrån stenarna kom flygande och krossade fönstren vid 01-tiden, natten till förra lördagen.” (från Svenska Dagbladet).

Offensivs redaktion försökte ge vägledning till RS Umeå, som alternativ till att från Umeå försöka tona rasismen: ”Vad som hittills saknats i artiklarna är vårt politiska svar. Vad har RS föreslagit för att utveckla kampen? Vilka krav har ställts? Hur tacklar vi frågan om flyktingarnas rätt att försvara sig? Och hur har vi ingripit, t ex på skolor, och responsen? Och vad föreslår vi nu?”
RS ledning försökte i ett annat brev med exempel visa vad RS Umeå hade kunnat göra och rapportera från Vännäs:

”Exempel: – RS tog direkt initiativ till demonstration, bokbord på skolorna och möten på fritidsgården. – Politiker hycklade och fördömde, men är ansvariga för hur flyktingar behandlas och för att rasistiska fördomar kan breda ut sig på grund av högerpolitiken. – Allmänna krav är t ex: återställ rätten till asyl, gemensam kamp för upprustning av skola, vård och fritid, särskilt för unga, fackföreningarna måste ta strid mot högerpolitik och rasism. – Vissa antirasister tror precis som högern att det inte är en politisk fråga, och tror dessutom att utslätning skulle locka moderater och andra borgare. Men politikerna kommer bara när media är där. Att stå utan politik – dvs att inte svara på högerpolitiken – gör det blir uddlöst och rinner ut i sanden. – Lokala krav kan vara: mer resurser till skola och fritid, amnesti till flyktingfamiljerna, temadagar mot rasism och för flyktingars rättigheter i alla skolor och på fritidsgården, möten på alla arbetsplatser. Har vi lanserat idén om en gräsrotskampanj med dörrknackning och torgmöten? När är nästa höjdpunkt? Har vi diskuterat att hålla ett offentligt möte i Vännäs? – Flyktingar har rätt att försvara sig, med ett lokalt nätverk som extra skydd.”
Svaret mot rasistdådet i Vännäs kom snabbt från den stora majoriteten av befolkningen i kommunen. Tre demonstrationer på veckan samlade 300, 800 respektive 300 deltagare. Ett nytt nätverk, Vännäs mot rasism, bildades. Här hade funnits stora möjligheter för RS att delta och föra en dialog med arbetare och unga i Vännäs om erfarenheter av tidigare antirasistkampanjer. Men istället för att driva en kampanj i denna riktning, som föreslogs i brevet från Offensivs redaktion, stannade de blivande avhopparna kvar på partilokalen i Umeå.

Samma sak upprepades inför och på 6 juni. Istället för att mobilisera mot smr i Skellefteå satsade de blivande avhopparna på en egen manifestation… i Umeå. Försäkringar att RS:are skulle åka till Skellefteå slutade med att två (2) personer tog bilen till Skellefteå. Manifestationen mot rasism i Skellefteå, arrangerat av nätverket Norrland mot rasism, blev en stor framgång och smr tvingades lämna platsen under polisbeskydd. När Offensiv rapporterade om den tusen personer starka antirasistiska manifestationen kom ett argt brev från Umeå (där högst 20-30 samlats) till Offensiv och RS ledning. De blivande avhopparna ansåg att det var ”olyckligt” att använda siffran 1000 deltagare eftersom ”Siffran 1000 ger intrycket av att bredare skikt av arbetare och ungdomar slutit upp i demonstrationen. Artikeln i tidningen ger en felaktig bild av den politiska medvetenheten i Skellefteå när det gäller kampen mot nazismen”. Avhopparna ansåg att ”mindre än 250 personer” deltagit i Norrland mot rasism demonstration.
Den verkliga oron från avhopparna gällde dock… Umeå. I Skellefteå hade nämligen nätverket uppmanat organisationer att inte ha egna banderoller eller sälja tidningar. ”Helt klart är att det finns en önskan, från Umeås/Västerbottens autonoma kretsar, att överföra dessa politiska förbud även till Umeå”, skrev avhopparna i sitt brev till Offensiv och RS. Men faktum är att ”förbudet” inte upprätthölls i Skellefteå. RS erfarenhet är att små grupper som vill hindra andra att föra fram sina åsikter, t ex genom att sälja Offensiv, i praktiken inte kan hindra oss, särskilt inte i större demonstrationer. Det finns många som vill köpa och läsa Offensiv även om några få inte vill göra det.

DEBATTEN I APRIL
Redan innan händelserna i maj-juni 2009 hade RS Umeås au i ett alarmistiskt brev till både Rs och CWI:s ledning inlett en debatt som på ytan handlade om antirasism. I huvudsak var det dock ett försök att svärta ner både RS dagliga ledning, VU:t, och den snabbast växande regionen, Göteborg. De som ett år senare skulle hoppa av RS använde alla möjliga rykten och överdrifter i sitt brev. Bland annat kritiseras en ledande RS:are från Göteborg för att vara mot samarbetet med Socialistiska Partiet i ArbetarInitiativet i inför EU-valet. Den som läser debatt 1 och 3 i denna serie ser dock snabbt att det i själva verket var Umeå au (avhopparna) som ville bryta med SP.

VU:s replik på brevet besvarar de flesta av Umeå au:s påståenden. Rättvisepartiet Socialisterna deltar i många olika nätverk och har ingen linje att automatiskt lämna nätverken om där finns anarkister/autonoma. Om RS deltar avgörs av den konkreta situationen. Detta har även varit fallet i Umeå, t ex inför 1 maj, men när ”anarkister” och ”våld” blev användbara skällsord för att bryta med RS så lämnade avhopparna den tidigare uppfattningen.

På nytt var det oron över den borgerliga allmänna opinionen som tog överhanden. I debatten på partistyrelsen sa en av de blivande avhopparna att det är ”fel att fysiskt förhindra moderaternas politiska verksamhet”. Men medan marxister är motståndare till individuella och äventyrliga aktioner är vi inte alls motståndare till att arbetarrörelsen kamp förhindrar sänkning av a-kassa eller stoppar nedläggningar och nedskärningar. Att inte stoppa moderaterna är exakt samma argument som fackliga ledningar använt för att säga nej till politisk strejk mot högern. Samma person krävde också att alla medlemmar i RS skulle ”avbryta allt samarbete och personligt umgänge” med anarkister/autonoma. Besked skulle ges: ”antingen lämnar ni eller vi rummet”. Men marxister är inte rädda för samarbete eller umgänge med andra. Den som är säker på sin uppfattning kan samarbete i konkreta frågor med personer eller organisationer med andra åsikter utan att rädsla att ”smittas”.

Även om de som skrivit det alarmistiska brevet inte övertygades helt på partistyrelsens möte i början av maj så upphörde ändå diskussionen när de insåg sin egen isolering och inte kunde svara på motargumenten. Efter avhoppet i mars 2010 återkom dock anklagelserna, bara ännu vildsintare.

7 april 2010


2. 12 april 2009: RS Umeås au:s krav på extra partistyrelse

Till VU från AU i Umeå Umeå den 12 april 2009

Till IS för kännedom

En partistyrelse måste sammankallas

Lanseringen av ArbetarInitiativet fick en bra start. Stödet från bl a gruvfacken i Norrbotten visar att kravet på ett nytt arbetarparti förstås av de mer medvetna. Uppmärksamheten kring aktionerna vid Volvos stämma i Göteborg och aktionen vid Wanja Lundby-Wedins torgmöte i Umeå är uttryck för behovet av ett nytt alternativ som fyller det politiska vakuum som blivit akut i o m den djupaste krisen för kapitalismen på kanske 80 år samt den akuta krisen inom socialdemokratin.

Satsningen på ArbetarInitiativet är på en och samma gång ett konkret uttryck för vår orientering mot arbetarklassen och innebär samtidigt en möjlighet att fördjupa våra kontakter med de mest medvetna bland arbetarna.

Samtidigt har flera händelser den senaste tiden gjort att AU:t tvingas ställa frågan, till Partistyrelsen (PS), om HELA partiet står enigt bakom vår grundläggande orientering mot arbetarklassen – och de konsekvenser som detta innebär vad gäller vårt konkreta politiska arbete. Återigen: en rad i vårt tycke exceptionella händelser ligger bakom vår oro.

1. I diskussioner på anarkisternas debattforum socialism.nu säger kamrater från Göteborg att det fanns/finns en stark opposition mot vårt partis agerande vid Salemdemonstrationen 2008. Enligt en medlem i Göteborgsområdet var HELA Göteborgsdelegationen kritisk mot partiets agerande. Summan av Göteborgskamraternas invändningar innebär att de anser att våra medlemmar skulle ha deltagit i den gående demonstrationen i Salem, något som skulle ha reducerat oss till en del i AFA:s manövrer… Resultatet skulle ha kunnat bli ett regelrätt fältslag. Det är verkligt uppseendeväckande om hela Göteborgsdelegationen anser att vi skulle ställa våra medlemmar till AFA:s förfogande som ”nyttiga idioter”. Än mer uppseendeväckande är det att detta står att läsa på Socialism.nu! Vår egen Partistyrelsen (PS) har inte blivit informerad om denna, allvarliga, motsättning. Detta trots att vi hade en PS i februari. Frågan borde naturligtvis ha tagits upp vid detta tillfälle. Att så inte skedde är en allvarlig brist.

2. Blockaderna mot SMR och migrationsverket i Göteborg hålls fram av kamraterna som debatterar på socialism.nu som positiva exempel, detta till skillnad från det övriga partiets passivitet och brist på militans i det antinazistiska arbetet. Verkligt allvarligt blir det då en av partikamraterna lovar att försöka påverka resten av Rättvisepartiet Socialisterna att bli mer likt Göteborgsavdelningen när det gäller kampen mot nazismen. Kamraten möter då bifall från några anarkisterna på debattsidan.

Aldrig tidigare har medlemmar i vårt parti offentligt diskuterat politiska ”allianser” med

representanter från andra (och fientliga) organisationer – med den uttalade målsättningen att förändra inriktningen för hela partiets verksamhet. Debatten förs dessutom i ett stundtals ursäktande, t o m krypande, tonläge.

3. Kryperiet når sin höjdpunkt då en RS-medlem, på Socialism.nu, uppmanar några av våra värsta motståndare inom vänstern att ta kontakt med gruvfacken i Norrbotten! Detta för att visa våra motståndare att alla inte tycker illa om RS. Detta följs sedan upp genom att en partimedlem hjälpsamt nog lämnar ut gruvfackens telefonnummer till anarkisterna! Våra egna partikamrater är alltså så angelägna om att vara AFA/RF o s v, till lags, att de lämnar ut våra mest värdefulla fackliga brohuvuden till några av våra värsta fiender inom vänstern. Fiender som uppenbarligen både föraktar oss och har ett delvis uttalat förakt för metoden att vinna ett masstöd i kampen mot nazister och rasister. Kamraternas agerande utgör ett hot både mot vårt parti och mot satsningen på ArbetarInitiativet.

För AU:t är det uppenbart att uttalandena på socialism.nu representerar mer än bara enskilda medlemmars förvirrade inlägg. På Partistyrelsen i februari 2009 uttalade en ledande kamrat från Göteborg att det ”var bra” att Socialistiska Partiet (SP) sagt nej till att delta i en valallians tillsammans med oss inför EU-valet. Kamraten menade att SP:s nej skulle avslöja SP:s ledning för detta partis egna medlemmar. Uttalandet visade ingen som helst förståelse för det väldiga behov som finns av enhetsinitiativ i dagens politiska situation – präglad av enorma kriser både för kapitalismen och de tidigare arbetarpartierna. Inte heller visade uttalandet någon förståelse för att ett enhetsinitiativ i samband med exempelvis ett EU-val kan bredda våra kontakter med radikala grupper av arbetare, fackföreningar och enskilda aktivister. Kamratens motstånd mot ett enhetsinitiativ tillsammans med SP kom till klart uttryck redan på vår kongress 2007 (till vilken SP var inbjudna) och ska ses i detta sammanhang.

Negativa uttalanden om enhetsinitiativ inför EU-valet; inläggen på socialism.nu; planerade aktioner tillsammans med anarkisterna som vi återkommer till nedan, antyder allvarliga brister när det gäller förståelsen för behovet att ta nya steg i orienteringen mot ARBETARKLASSEN. Detta kombineras med en oförståelse för hur beslut fattas i vår organisation.

4. Exempel: Ledande kamrater i Göteborg berättade i mars 2009 att det funnits långt gångna planer att blockera moderaternas partihögkvarter i Göteborg. Blockaden skulle vara en protest mot flyktingpolitiken och genomföras tillsammans med RF/AFA. Aktionen ställdes till slut in då kamraterna fått signaler om att individer inom RF/AFA planerade [egna aktioner] – inte för att blockadmetoden av M i sig skulle ha varit felaktig. Eller för att den inte diskuterats med VU och inte fått godkännande därifrån – något som definitivt hade krävts just i detta fall. RF genomförde blockaden på egen hand den 3 april.

AU anser att det är en självklarhet att allvarliga åtgärder, såsom blockader mot riksdagspartier, inte bara ska diskuteras med VU:t. Genomförandet av sådana aktioner måste diskuteras i, och beslut fattas av, partistyrelsen (eller t o m av en partikongress) innan de genomförs. Detta innebär nämligen något helt nytt i vår historia. Det är EN sak att genomföra protester mot t ex M, vid deras lokaler. För detta krävs ingen diskussion i PS. Men att blockera M innebär att vi använder samma metoder mot M som mot ett nazistparti. Och detta kräver definitivt en diskussion i PS. Något annat vore odemokratiskt.

Vår uppfattning i sakfrågan är att det skulle ha varit FEL att blockera M från att komma in i sina lokaler. Om vi genomför blockader mot moderaterna – varför då inte också emot de borgerliga f.d. arbetarpartierna? Vad innebär en blockad av moderaterna för vår syn på den borgerliga parlamentariska demokratin? Det är en fråga som vi måste diskutera på PS.

5. Exempel: Hösten 2008 tog en kamrat från AU upp en annan fråga med två representanter från VU. Det gällde att kamrater… deltagit i ett fritagande av en flykting. Informationen blev allmän först när några av… kamraterna berättade om händelsen på CWI-skolan… Hela planeringen hade skett utan att saken diskuterats med VU, eller i PS. Huruvida vårt parti ska konfrontera statsmakten genom fritagningsaktioner är en principiell diskussion som ska tas på PS (eller på en kongress). Det är definitivt en fråga som skulle kunna få mycket stora konsekvenser för vårt parti. I sådana frågor kan inte enskilda kamrater besluta ensamma. Vilket uppenbarligen skett. Vi anser att de olika inläggen på socialism.nu, vissa aktioner, bristen på diskussioner inom Partistyrelsen kring dessa frågor, tillsammans visar på en skrämmande anpassning till trycket från anarkistiska strömningar.

Vi är även kritiska till hur VU:t har hanterat dessa frågor. Ingen diskussion togs på PS i februari kring händelserna kring Salem och rörande frågan om fritagningar. Detta har uppenbarligen lett till att även tongivande kamrater i Göteborg tagit detta som en inteckning för att de själva kan besluta om att samarbeta med t ex RF – om att blockera M:s lokaler. Detta är en mycket olycklig utveckling, politiskt och vad gäller Partistyrelsens roll/den interna demokratin.

Kamrater i AU har, vid minst två tillfällen, efterlyst en utvärdering av händelserna i Salem. Trots detta har VU inte berättat att det fanns/finns en opposition inom våra egna led mot partiets agerande. Motsättningar kring frågor som exempelvis Salem, och blockader av M:s lokaler, måste diskuteras snabbt – i första hand i ett valt organ som Partistyrelsen.

Umeås AU anser att en Partistyrelse måste inkallas för att diskutera vår relation till AFA/RF och våra metoder när det gäller i kampen mot rasismen och för flyktingars rättigheter, exempelvis blockader mot M och fritagningar. Detta bör ske snarast. Vi kräver även att detta brev snarast skickas ut till ledamöterna i PS.

För att inte störa valrörelsen i onödan vore den 2-3 maj ett bra alternativ. Om detta skulle visa sig omöjligt så är ett annat, men sämre, alternativ en heltidardag den 2 eller den 3 maj – eller båda dessa dagar.

Två faktorer gör en sådan diskussion mer akut.

  • Dels har AFA trappat upp sitt användande av, liksom förespråkande av, våld. Representanter för AFA har nyligen tagit på sig ansvaret för ett mordförsök på en ledande person inom högerextrema Nationaldemokraterna (ND). Samtidigt har talespersoner för AFA, vid intervjuer, använt sig av fingerade namn tagna från Baader-Meinhof-ligan. Detta skulle kunna förklara det nya inslaget inom AFA att genomföra mordförsök och sedan ”skryta” om det likt en terrorgrupp.
  • Den andra faktorn är att kapitalismen befinner sig i sin djupaste kris på 80 år. Detta gör att det är viktigare än någonsin att RS håller fast vid sin strävan att vinna insteg bland alla de som riskerar att förlora sina jobb och kämpar för att försvara dessa. Mycket av vad vi byggt upp av respekt inom arbetarklassen och andra skikt i samhället skulle kunna raseras om partiet kopplas ihop med AFA/RF och deras metoder.

ArbetarInitiativet kan bli ETT viktigt verktyg när vi ska samla arbetare och andra som vill bekämpa massarbetslöshet och nedskärningar genom masskamp som strejker och demonstrationer. AI kan vara ETT steg på vägen att omvandla facken till demokratiska och kämpande organisationer och att bygga upp ett nytt arbetarparti med socialistiskt program.

Allt detta är totalt främmande för AFA. De vill ersätta vår strävan efter att involvera arbetarklassen i försvaret av välvärden med allt mer våldspräglade metoder. Händelser den senaste tiden gör att AU dragit slutsatsen att några av våra medlemmar måste göra ett politiskt val: antingen massarbete, t ex i form av enhetsinitiativ tillsammans med andra inom Arbetarinitiativet eller maskerade våldshandlingar tillsammans med AFA/RF. Detta är två vägar som INTE går att förena.

Patrik Brännberg

Jan Hägglund

Davis Kaza

Frank Pettersson


PS. Vi har också fått kännedom om en annan händelse som understryker vår oro för vad som händer i partiet. Vid ESF i Malmö satt flera ledande kamrater, främst från Göteborg, och diskuterade möjligheterna att införskaffa samt skicka vapen till Bolivia. Efter en stunds diskussion avskrev man möjligheten att smuggla vapen från Sverige och fastnade istället för en pengainsamling. Man diskuterade att RS, på gator och torg, skulle samla in pengar som skulle användas för att köpa in vapen i Bolivia. Vid detta tillfälle fanns också en kamrat från Umeå närvarande. Umeåkamraten invände mot planerna men mötte inget gensvar hos de övriga kamraterna. Göteborgskamrater menade att en sådan insamling skulle mötas av entusiasm hos många arbetare. Om Göteborgskamraterna påbörjat någon insamling för vapeninköp vet vi inte. Även detta måste diskuteras på en partistyrelse. DS

Till IS för kännedom

Från AU:t i Umeå.
Vi skickar detta brev till IS för kännedom.
Händelser inom den svenska sektionen har gjort att AU:t i Umeå kräver att en Partistyrelse omedelbart inkallas för att diskutera grundläggande frågor vad gäller vår politiska orientering. Konkret berör detta enhetsinitiativ i syfte att nå ut till bredare skikt inom arbetarklassen, förutsättningar för eventuell samverkan med anarkistiska grupperingar, våra metoder bland annat i kampen mot rasism, nazism samt för flyktingars rättigheter.
Orsaken till att vi begär att det omedelbart inkallas en partistyrelse är en kombinationen av olika saker: dels har det, enligt vår mening, visat sig finnas mycket allvarliga brister inom den svenska sektionen som berör politisk orientering, förståelse för demokratisk centralism kopplad till en elementär brist på lojalitet mot vårt parti.* Dels har motsättningar, som dessa allvarliga frågor lett till, INTE tagits upp till diskussion på Partistyrelsen i februari 2009 – trots att detta borde ha varit självklart och passat tidsmässigt. Istället för en rapport, med efterföljande diskussion, har vi fått läsa bland annat om brister och om motsättningarna inom vårt parti på anarkisternas offentliga debattsajt på internet. Detta anser vi sakna motstycke i den svenska sektionens historia.
Detta är det andra brevet till IS från AU:t i Umeå. Orsaken till det förra brevet var allvarlig politisk kritik från VU:t mot AU:t i Umeå samt vårt bemötande av denna kritik – en diskussion som vi ville att IS skulle känna till.
Detta brev handlar också om händelser av en sådan allvarlig karaktär att vi anser att dessa måste komma till IS kännedom. Vi har även velat ge vår bild av dessa händelser direkt till IS.
För Umeås AU,
Patrik Brännberg.
* = Efter frågor från VU vill Umeå au ändra denna mening så att den lyder: ”Orsaken till att vi begär att det omedelbart inkallas en partistyrelse är en kombinationen av olika saker: dels har det har det, enligt vår mening, visat sig finnas mycket allvarliga brister i Göteborg som berör politisk orientering, förståelse för demokratisk centralism kopplad till en elementär brist på lojalitet mot vårt parti.”


3. 21 april 2009. VU:s svar till avhopparna

Antirasism, orientering och anarkism

– svar till Umeå au

Rättvisepartiet Socialisterna och CWI har en tradition av demokratiska debatter och diskussioner. Vi har en unik samsyn jämfört med andra partier, men ett revolutionärt marxistiskt parti är ingen monolit där alla automatiskt har samma åsikt i alla frågor. Detta gäller särskilt när förhållandena snabbt förändras. Marxismens tradition är därför kontinuerliga diskussioner om globala och svenska perspektiv, liksom om program, taktik och orientering. Diskussionen i sig är en dialog där alla medlemmar kan delta.

RS och CWI har fast grundade traditioner och metoder; en politisk ”röd tråd” från Marx och Engels till den ryska revolutionen, Trotskijs kamp mot stalinismen och trotskismens efterkrigshistoria. Vi har perspektiv och program för idag som är noggrant diskuterade, med dokument som antas på kongressen osv. Men att tillgodogöra sig och använda vår politik idag kräver ständiga diskussioner och praktik.

Frågor och debatter kan lösas på många olika sätt i vårt parti. Frågor, kritik och synpunkter från enskilda medlemmar kan oftast lösas genom informella diskussioner eller på partiföreningsmöten. Det kan leda till att kamraterna övertygas om partiets linje, eller att partiet modifierar sin uppfattning. Det kan också leda till att ingen ändrar uppfattning, att partiarbetet fortsätter som förut och att diskussionen återuppstår då och då. Ibland är klyftan så stor att medlemmar som inte håller med går ur.

I allmänhet gäller också att kamrater inte för alltid ska behöva ställas till svars för idéer eller åsikter man fört fram i en enskild diskussion. Det måste finnas utrymme för att testa idéer och förslag, förstås inom rimliga gränser vad gäller tid för diskussionen, vilka frågor det gäller osv.

Det är inte ledningens uppgift att se till att varje fråga från enskilda medlemmar diskuteras i partistyrelsen. Det mesta kan diskuteras lokalt eller enskilt, och vid behov redovisas på ps-möten.

Det är skillnad om kritiken kommer från ledande medlemmar. Då kan debatten först föras mellan VU och dessa medlemmar, muntligt och skriftligt, för att sedan vid behov tas upp i partistyrelse eller på kongressen. Under senare år har vi t ex debatterat mäns våld mot kvinnor (kongressen 2005), frågan om nya heltidare (partistyrelsen i januari 2006) och val av nytt VU (ps i februari 2008). VU har också fört fram kritik mot politiska brister i ett flygblad från Umeå i samband med diskussion om ”integration” och kampen mot rasism (partistyrelsen i maj 07).

Även ledande kamrater har både rättighet och skyldighet att ta upp kritik. Samtidigt gäller att kamrater har ett ansvar att ta upp förslag och idéer på ett sådant sätt att det inte lägger hinder för partiets verksamhet. Alla frågor kan inte diskuteras alltid, inte ens när de är mycket viktiga. När RS (Offensiv) för första gången ställde upp i val, 1991 i Umeå, beslutade vi att den omfattande debatt som då pågick för fullt i hela CWI skulle frysas under valkampanjen.

Det är mot denna bakgrund det minst sagt alarmistiska brevet från Umeås au ska ses.

Orientering

I sitt följebrev till CWI:s internationella sekretariat skriver Patrik Brännberg: ”Händelser inom den svenska sektionen har gjort att AU:t i Umeå kräver att en Partistyrelse omedelbart inkallas för att diskutera grundläggande frågor vad gäller vår politiska orientering.” Han talar senare om ”mycket allvarliga brister inom den svenska sektionen som berör politisk orientering…”

Dessa svepande formuleringar finns dock inte belagda med en enda mening i brevet! Eller så menar PBr att inlägg från enskilda medlemmar på socialism.nu räcker för att ropa ”mycket allvarliga brister” i vår orientering.

Rättvisepartiet Socialisternas orientering till arbetarklassen, eller ännu tydligare, till arbetarklassens kämpande skikt, är mycket tydlig. Enbart i år har RS orienterat till kampen för biljobben (ingripande och demonstration i Trollhättan; protest mot Metall mm i Göteborg och Umeå), kampen för vårdjobben (demonstrationerna i Övik och Sundsvall – där VU särskilt tog upp behovet att umekamrater deltog; vårdkampanj i Stockholm), sopstrejken (RS var det enda partiet som gav stöd till den mesta militanta strejken), skoljobben i Luleå (demonstration efter vårt förslag) mm. Vi har fått kontakt med fler fackliga kritiker än på länge och knutit dem till Septemberalliansen och ett nytt upprop.

Sist men inte minst lyckades vi sy ihop ArbetarInitiativet, trots SP:s vacklan. Kanske menar PBr med ”mycket allvarliga brister” den skepsis mot SP som uttryckts av RS:are i Göteborg. PBr/au skriver i sitt brev: ”På Partistyrelsen i februari 2009 uttalade en ledande kamrat från Göteborg att det ‘var bra’ att Socialistiska Partiet (SP) sagt nej till att delta i en valallians tillsammans med oss inför EU-valet… Kamratens motstånd mot ett enhetsinitiativ tillsammans med SP kom till klart uttryck redan på vår kongress 2007 (till vilken SP var inbjudna) och ska ses i detta sammanhang.”

Man kan få intrycket att vår orientering till arbetarklassen helt och hållet hänger på ArbetarInitiativet, som trots allt var mycket nära att inte bli av. I Göteborg finns en egen historia av grova påhopp från SP på RS, t ex försök att i samarbete med r:arna stoppa tidningsförsäljning mm. Detta var inte ett uttryck för ”motstånd mot ett enhetsinitiativet” i allmänhet, då kamraterna i Götborg redan är aktiva i flera nätverk. Och skepsisen mot SP på partistyrelsen kom inte bara från Göteborg. En ledande kamrat från Umeå riktade den i särklass hårdast kritik mot SP:are i ett av sina inlägg, parallellt med en allmän skepsis mot att ha en valkampanj öht.
Det avgörande är dock att partistyrelsen enigt beslutade om att ställa upp i EU-valet, och senare enhälligt ställde sig bakom ArbetarInitiativet. Här finns dock fortsatta problem i Göteborg, där SP kommer att ha en egen spränglista.

Orientering till arbetarklassen innebär inte heller att RS inte är aktivt i alla frågor som rör socialister. Vi har också i år drivit kampanj mot Israels terrorkrig mot Gaza och varit del av flera flyktingmanifestationer, protester mot kriget på Sri Lanka mm.

Vår uppgift är vända partiet till kämpande skikt, och ta initiativ till kamp, för att höja medvetenheten, sprida ett socialistiskt program, återuppbygga arbetarrörelsen – och under tiden värva och bygga vårt eget revolutionära parti.

Anarkism

PBr och au i Umeå kritiserar både ”samverkan med anarkistiska grupperingar” och vad som verkar vara anarkistiska tendenser inom vårt parti.

Huvudexemplet är Salemdemonstrationen i december 2008. PBr skriver: ”det fanns/finns en stark opposition mot vårt partis agerande vid Salemdemonstrationen 2008. Enligt en medlem i Göteborgsområdet var HELA Göteborgsdelegationen kritisk mot partiets agerande.”

RS har en lång tradition av kampanjer mot rasism och nazism. Vi har kritiserat andra organisationers brister, men ändå deltagit i många olika nätverk och allianser mot rasism. Vår kritik mot AFA har också en lång tradition. ”Vår kritik mot AFA är grundläggande. För det första bygger AFA på att en självutnämnd hemlig ‘elit’ ska föra kampen. Deras metoder närmast garanterar att de inte kan få ett masstöd. På grund av att deltagarna är hemliga går det inte alltid att vara säker på att det är AFA som agerar. För det andra uppnår de inte målet att stoppa fascisterna. AFA har aldrig stoppat en fascistmarsch. Skinheadbutikerna som fått lokalerna förstörda har återuppstått och lokalerna har blivit fler. För det tredje kan deras kamp mot fascismen leda till ett sorts gängkrig, något som närmast är fascisternas hemmaplan. AFA-medlemmarna är i huvudsak medelklassungdomar, och de saknar en bas bland invandrare. Eftersom de inte heller har ett socialistiskt program eller parti har de ingen möjlighet att verkligen krossa fascismen”. (Vänd dom aldrig ryggen, 1996. Där konstateras också att AFA inte deltog i kampanjerna för rätten till asyl).

Trots denna kritik har AFA funnits med i flera demonstrationer och nätverk tillsammans med RS, t ex 6 juni i Stockholm 2008, 1 maj-demonstrationer i Umeå och förstås större arrangemang som European Social Forum. Vi har accepterat detta, utan att vi gömt undan vår kritik och när det funnits behov har vi kritiserat deras metoder i artiklar i Offensiv, på utvärderingsmöten osv.

Temporära allianser, t o m kompromisser, är inte marxismen främmande, så länge vi inte urvattnar vår egen politik och organisation. Styrkeförhållanden, samt behovet att visa bredd och en väg framåt gör att vi har demonstrationer och kampanjer tillsammans med andra samtidigt som vi behåller kritiken av dem.

Den här vintern har AFA (och revolutionära fronten, RF) vid tre tillfällen visat att de förändrats till det värre. Det var inför Salem, i Lund den 30 november och under Stoppa Matchen-demonstrationen i Malmö den 7 mars. I båda de sistnämnda fallen var det RS-medlemmar från Göteborg som attackerades av de autonoma.

Inför Salem 2008 deltog RS i Nätverket mot Rasism (NMR) som i Stockholm kontrolleras av AFA och RF, med Revolution/Arbetarmakt som supporters. Vi gav stöd till kampanjplanen, som gick ut på att hålla lokala torgmöten helgerna inför Salem och på själva dagen ha en gående demonstration. Vi deltog och höll appeller på flera gemensamma torgmöten, och höll även egna. Det som ändrade vår inställning var när vi fick veta att de autonoma hade en egen… plan…

RS i Stockholm diskuterade tillsammans med VU fram en linje som gick ut på att bryta med nätverket. En viktig brytpunkt var händelserna i Stockholm och Lund den 30 november. I Lund den 30 november angrep anarkisterna våra kamrater, t ex försökte de lägga beslag på vår megafon. I Stockholm genomförde anarkisterna en hemlig plan där demonstrationen tas med för att bua ut nazister, men utsätts sedan för rusningar av utbrytargrupper från de egna leden varpå allt slutar i kaos.
Vår slutsats var att det behövs en helt annan antirasistisk rörelse, som tyvärr inte finns idag, bland annat beroende på vår egen svaghet. Men huvudorsaken är nedgången i kamp och medvetenhet i allmänhet, något som pågått sedan slutet av 1990-talet.
Vi beslutade därför att delta på samlingen – vi hade ju själva mobiliserat till den – men att där uppmana folk att inte gå med i det gående tåget (det fanns också många andra turer, där t ex nätverket faktiskt senare beslutat att enbart ha en stående manifestation).

Detta var en ny taktisk vändning i sista minuten. Att kamrater hade frågor var inte konstigt. Detta gällde särskilt de kamrater som kom upp samma dag från Göteborg, där det en gång under hösten varit möjligt att blockera ett nazistiskt torgmöte. Inte någon gång sedan nazistmarscherna i Salem inleddes år 2000 har det funnits en verklig möjlighet att blockera marscherna – som mest har 1 500 personer gått i nazistmarscherna.
De största antinazistiska manifestationerna har samlat kanske 1 500 personer, men på långt håll från nazisttåget med en massiv polisinsats däremellan. För en verklig blockad skulle krävas en ny antirasiströrelse, kapabel att samla kanske 10 000. Det kräver en annan kampstämning i samhället, lokal förankring och ett starkare RS. Vårt mål var nu att efter Salem ta kontakt med andra organisationer för att erbjuda ett alternativ till nätverket.
Några kamrater ansåg att vi ändå skulle gå med i den gående demonstrationen, medan andra Göteborgskamrater argumenterade för Stockholmsledningens linje, att behövdes en brytning med de autonoma. Detta även om vi på plats skulle vara en minoritet. Frågan diskuterades också kort på RS studiedag, dagen efter.

Att detta skulle röra sig om en fundamental, grundläggande motsättning är en stor överdrift. Det är inte konstigt att ha funderingar kring vår taktik då nätverkets demonstration i Salem kom att bli helt lugn – det var polisen som stod för våldet.
Det fanns skäl att diskutera antirasism på partistyrelsens möte i februari, men VU gjorde bedömningen att det inte var akut och att vi hade många andra viktiga frågor att ta upp, inte minst frågan om ett socialistiskt program mot krisen.

Att två kamrater från Västsverige senare skrivit på socialism.nu att ”Göteborg” inte höll med om taktiken i Salem och att de vill förändra RS i hela landet i ”göteborgsk” riktning togs upp av VU-kamrater med ledande kamrater i Göteborg så fort det blev känt. Dessa synpunkter är inte ”hela Göteborgs”…

I fråga om anarkismen behövs politiska diskussioner och tålmodiga förklaringar. Vi kommer att få nya kontakter som har en positiv syn på anarkism, eftersom den kan uppfattas som obefläckad och kravlös – men framför allt på grund av bristen på massalternativ. Vi behöver också perspektivdiskussioner om anarkismens roll, t ex i rörelsen i Grekland där vandalisering som ”politisk metod” stod i direkt motsättning till masskampen. Även frågan om attentat och rena terroraktioner behöver diskuteras, eftersom risken ökar i takt med frustration och brist på en kämpande arbetarrörelse…

Marxismen har en socialistisk kritik av både anarkismen och terrordåd, som behöver diskuteras och tålmodigt förklaras. Detta är dock en ständigt pågående process, inte något som börjar med händelser i Salem eller Göteborg, eller som kan lösas av en diskussion i partistyrelsen.

Blockader mm

Umeå au skriver att RS Göteborg planerat delta i en blockad av moderaternas kontor i Göteborg. Men den bild som ges i au:s brev är felaktig. Ursprungsidén om en protest mot moderaternas flyktingpolitik diskuterades på ett möte med Göteborgs Nätverk mot rasism, där förutom AFA och RF även Ung Vänster och SP deltog. När de autonoma då gjorde en större mobilisering till en blockad beslutade RS Göteborgs distriktsstyrelse enhälligt att inte delta. VU förde också fram kritik mot idén, men det var efter att RS Göteborg redan beslutat att inte delta. Efter erfarenheterna den senaste vintern är det ännu viktigare att vi inte deltar i små aktioner där AFA/RF har ett oproportionellt inflytande. Stora protester och aktioner där de finns med i utkanten är en annan sak.

En blockad av moderaternas partilokal i Göteborg som en protest mot flyktingpolitiken skulle vara svår att förklara idag. Marxister, till skillnad från anarkister, strävar efter att försöka mobilisera till alla aktioner och att kunna förklara vår roll i aktionerna. Ett protestmöte utanför lokalen, med deltagande av flyktingar och krav mot migrationsminister Tobias Billströms allt mer rasistiska retorik skulle mer motsvara situationen idag. Däremot håller inte VU med Umeå au när man skriver att en blockad skulle betytt ”att vi använder samma metoder mot M som mot ett nazistparti” och att det skulle krävts helst en partikongressdiskussion för att genomföra en blockad. Under t ex European Social Forum i Malmö genomfördes en symbolisk omringning av Migrationsverkets byggnad. Även om en del av demonstranterna såg personalen som fienden lyckades RS:are få igång en dialog med flera anställda.

Blockader är inte en metod som bara används mot nazister, utan kan komma ifråga, t ex i en mer upptrappad kamp eller som en del av en massdemonstration. De flesta blockader blir naturligt symboliska, dvs bara för några timmar, och skiljer sig inte i princip mot de protestmöten vi under 1990-talet genomförde mot t ex Carl Bildt och Göran Persson när dessa var statsministrar.

Umeå au ställer frågan, ”Vad innebär en blockad av moderaterna för vår syn på den borgerliga parlamentariska demokratin?”. Kamraterna svarar dock inte på frågan, som indikerar att specifikt en blockad skulle vara någon form av brytpunkt i vår syn på just borgerlig parlamentarisk demokrati.

Demokratiska rättigheter under kapitalismen, borgerlig demokrati, är något som arbetarklassen och andra förtryckta kämpat sig till. Stora genombrott skedde efter den ryska revolutionen 1917, då regeringar runt om i Europa tvingades acceptera utvidgad rösträtt. Marxister försvarar rösträtten och ställer själva upp i val. Samtidigt förklarar vi den borgerliga demokratins begränsningar. Den ekonomiska makten finns kvar hos kapitalets diktatur och statsapparatens uppgift är att bevara den bestående ordningen. Med övergångskrav för arbetarkontroll och arbetarstyre, en demokratisk och kämpande arbetarrörelse, visar vi vägen till ett demokratiskt socialistiskt styre.
Att demonstrera, strejka, ockupera eller blockera är kampmetoder som arbetarklassen använder. De senaste veckorna har vi sett desperata kampmetoder som ”boss-napping” av direktörer för att tvinga fram förhandlingar vid nedskärningar och avsked. Fackliga organisationer som Force Ouvrière och CGT har gett sitt stöd. Även kamp för att störta en vald regering eller kommunledning står på dagordningen i flera länder i Europa. Situationen är inte sådan just nu i Sverige, men så sent som på hösten 2006 krävde vi en generalstrejk mot regeringen. Erfarenheter av kamp, inte minst internationellt, kommer att finjustera vårt program och våra diskussioner i dessa frågor.

VU anser att fritagningen av flyktingar varit framgångar för kampen mot utvisningar. Visst finns det risker, särskilt att enskilda fritagningar blir den enda kampmetoden och att det inte är offentliga kampanjer. Polisens upptrappning har redan visat att staten dragit lärdomar av fritagningarna. Samma metoder kan svårligen användas igen. Men kampanjen mot utvisningar och för flyktingars rättigheter i Göteborg är en politisk kampanj, som handlat om alla aspekter – de politiska kraven, debatter, demonstrationer, blockader av polisen vid utvisningar mm. Även i Stockholm har RS deltagit i kampanjer för att att arresterade flyktingar ska friges. I Australien deltog Socialist Party i en kampanj där ett ökänt flyktingläger omringades och 50 flyktingar kunde fly. I förlängningen är kampen mot flyktingmurar och utvisningar en del av kampen mot imperialism och kapitalism, vilket gör att bygget av vårt parti och större nätverk till en viktig del av asylkampen.

Demokratisk centralism och debatter

PBr:s brev till IS betonar att kritiken riktas mot VU och nämner inte ens Göteborg. Umeås au skriver: ”Vi är även kritiska till hur VU:t har hanterat dessa frågor. Ingen diskussion togs på PS i februari kring händelserna kring Salem och rörande frågan om fritagningar.” Vi har redan förklarat att det fanns andra, mer akuta frågor att debattera, som frågan om vårt program för kampen om jobben i fordonsindustrin. Förstatligandekravet och ett självständigt agerande och ingripande för att betona behovet av masskamp för jobben behövde diskuteras i partistyrelsen. VU hade då inte heller kännedom om att det fortfarande fanns någon kritik vad gällde Salem. På vinterlägret, som var den första rikssamlingen efter Salem, med stort deltagande från Västsverige, togs ingen kritik om vår taktik i Salem upp fastän två seminarier handlade om antirasism respektive marxism mot anarkism Ingen ps-ledamot från Umeå hörde heller av sig och begärde någon sådan diskussion inför partistyrelsens möte i februari.

Om Umeås au är kritiska till hur VU ”hanterat dessa frågor” kunde man ju frågat VU vad gjort. VU är regelbundet inblandat i en rad diskussioner som inte alla behöver eller ska redovisas i partistyrelsen. Detta av skäl som redovisas här i inledningen. Vi ser ingen anledning att i onödan binda kamrater vid tillfälliga ståndpunkter.

Däremot finns all anledning att kritisera au:s egen ”hantering”. Tyvärr visar brevet upp samma metod som vid tidigare skriftväxling. Källorna är inte sällan indirekta, informella diskussioner eller som nu, inlägg på en debattsida. Andra kamrater ställs sedan till svar för denna hörsägen eller enskilda inlägg. Det är dessutom långt ifrån enbart nya frågor, utan argumenten som kastas in i brasan kommer även från förra sommarens CWI-skola, ESF och vår kongress.

PBr kritiserar i brevet till IS vissa inlägg på socialism.nu för ”en elementär brist på lojalitet mot vårt parti”. Hela meningen talar om ”mycket allvarliga brister inom den svenska sektionen som berör politisk orientering, förståelse för demokratisk centralism kopplad till en elementär brist på lojalitet mot vårt parti”. PBr påstår att detta måste ”sakna motstycke i den svenska sektionens historia.” Han skriver att istället för en rapport och diskussion på partistyrelsen har ”vi fått läsa bland annat om brister och om motsättningarna inom vårt parti på anarkisternas offentliga debattsajt på internet”. Men hur skulle en diskussion på ps-mötet kunnat hindra RS-medlemmar från att göra inlägg på socialism.nu? Denna debattsida, som är mer skrot-vänster än rent anarkistisk, startade inte om förrän den 11 februari, efter ett långt uppehåll.

Att vi behöver diskutera med kamrater om internetdebatter står klart, men det är ändå ingen garanti mot dåliga inlägg – eller en garanti för att kamrater byter uppfattning i denna trots allt taktiska fråga. Vi kan också påminna Umeå au om att VU invänt mot flera av de flygblad, insändare och andra inlägg som finns på RS Umeås hemsida. Detta gäller t ex den offentliga insändare som kritiserade att sverigedemokraterna buades ut på torget i Umeå i början av augusti – en insändare som också uppmärksammats på ”fientliga” hemsidor.

Demokratisk centralism handlar i första hand om politisk övertygelse. Att partiet har en gemensam revolutionär marxistisk plattform är förutsättningen för centralism – gemensamt agerande, att ingripa gemensamt, kollektivt, i strejker, demonstrationer, kampanjer mm. Demokratisk centralism betyder demokratiska debatter och diskussioner, som i vissa fall kan gälla politiska frågor och pågå under lång tid, utan att hindra gemensamt agerande och partibygge. Frågor som ska avgöras här och nu – t ex ställa upp i val – innebär förstås att en minoritet inte har kvar någon fråga att driva.

Partistyrelsen

PBr skriver till IS att Umeå au kräver att ”en Partistyrelse omedelbart inkallas”. I brevet till VU är detta modifierat till ett ps-möte den 2-3 maj. VU anser att båda förslagen är omotiverade. Den 2-3 maj behövs för uppföljning efter 1 maj, särskilt i Skåne-Danmark där vi som vanligt vill göra en speciell satsning.

VU står fast vid att ps-mötet ska vara den 9-10 maj, som tidigare planerat. Det ger också bättre tid till förberedelser efter 1 maj och blir en bra start på valkampanjens 4 sista veckor.

Vi förslår följande punkter för diskussion: LÖRDAG – Kapitalismens kris, klasskampen och politiska effekter, – Socialister och kampen mot rasism. SÖNDAG – Sverige: politiska och fackliga perspektiv, – RS och valkampanjen.

Partistyrelsen har att besluta om vilka ytterligare politiska material och diskussioner som behövs. Hela partiet måste utnyttja denna diskussion till fördjupad politisk skolning, så att den blir en sporre i den intressant valkampanj vi nu inlett.

Stockholm 18 april

Rättvisepartiet Socialisternas VU

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: