Debatten med avhopparna (1)

EU-valet 2009 och ArbetarInitiativet, juni-augusti 2009

På Rättvisepartiet Socialisternas kongress i början av november 2008 beslutades enhälligt att försöka få till stånd någon form av socialistisk valallians inför EU-valet i juni 2009. Ett brev med inbjudan till Socialistiska Partiet besvarades dock negativt av SP. På RS partistyrelse i februari 2009 föreslog därför RS dagliga ledning, verkställande utskottet (VU), att partiet skulle ställa upp själva, även om det inte gick att skapa en valallians. Mot detta förslag argumenterade Jan Hägglund, RS Umeå, som varnade för att valet skulle bli en ”uppvisning i svaghet”. Efter en diskussion där en stor majoritet förklarade att valkampanjer inte främst handlar om antalet röster, utan om möjligheten att nå ut med en socialistisk politik och ta initiativ till kamp röstade även ps-ledamöterna från Umeå för att RS skulle ställa upp i EU-valet.
Situationen förändrades när SP ändrade sig och tackade ja till ett valsamarbete. Diskussionerna ledde fram till ArbetarInitiativet, där förutom RS och SP också flera oberoende ingick. RS i Umeå blev då entusiastiska anhängare till ArbetarInitiativet och samarbetade lokalt med SP.

Men efter valet uppstod en debatt inom RS. RS i Umeå hade visserligen offentligt tackat SP för valsamarbetet. Men internt stod RS Umeå:s arbetsutskott (au) för en helt annan linje. Där sade Umeå-au:t att samarbete med SP riskerade att bli en ”politisk belastning” på grund av att ”SP-kamraterna i Volvoklubbens styrelse har gått i socialdemokraters och företagets ledband under de tio månader som varselvågen pågått”. RS Umeå varnade för att ”Vi skulle bli bittra fiender till SP i viktiga kommuner som dominerar vår valrörelse och där vi satsar huvuddelen av krutet i valrörelsen”. RS Umeå var t ex mot att SP bjudits in till RS sommarläger (inbjudan stod dock fast även om ingen SP:are sedan kunde delta). Till lägrets stormöte på temat ”Krisen i Sverige – RS och ArbetarInitiativets svar” anlände även Jan Hägglund, som inte var med på lägret och gjorde inlägg där han sa SP i Umeå var eniga med socialdemokraterna i frågan om varsel och jobb (mer om RS interna debatt om kampen för jobben kommer även att offentliggöras inom kort).

RS VU, med stod av en stor majoritet inom partiet, svarade på denna kritik. VU sammanfattade denna linje i ett förslag till resolution inför partistyrelsen i slutet av augusti, som skulle fatta ett första beslut i frågan.

Här nedan följer de skriftliga inläggen i denna debatt:

  1. 12 juni 2009: RS Umeås arbetsutskott (au) tackar SP för samarbetet.
  2. 16 juni 2009: RS Umeås au:s förslag till valutvärdering
  3. 16 juni 2009: Kritiska kommentarer till valutvärderingen från två VU-ledamöter
  4. 17 juni 2009: utdrag ur RS particirkulär om ArbetarInitiativets fortsättning
  5. 23 juni 2009: Brev till partistyrelsen från RS Umeås au
  6. 23 juni 2009: Svar från RS VU på brevet från au
  7. 21 augusti 2009: Förslag till resolution från VU till partistyrelsen
  8. 27 augusti 2009: tilläggsförslag från tre personer i RS Umeås au.

1. 12 juni 2009: RS Umeås arbetsutskott (au) tackar SP för samarbetet.

Till Socialistiska Partiet i Umeå

Arbetarinitiativets valrörelse är nu över. Resultatet i form av röster blev bättre än i tidigare val (se siffror nedan). Men framgångarna för Arbetarinitiativet i EU-valet mäts inte i antalet röster. Det mäts i hur vi kan förvalta de steg framåt som AI inneburit när det gäller uppbygget av en ny politisk kraft i Sverige. Nästa steg kan komma under hösten 2009. Redan står Septemberalliansen i Stockholm i startgroparna för att organisera stora demonstrationer när riksdagen öppnar den 15 september. Att det fackliga upprop som kräver en LO-ledd demonstration vid riksdagens öppnande lyckades samla uppåt 40 fackklubbsordföranden och andra fackligt aktiva visar att det finns potential för protester. Från Rättvisepartiet Socialisternas sida hoppas vi att samarbetet med Socialistiska Partiet i Umeå ska leda till fortsatt kamp mot arbetslöshet, rasism och nedskärningar under hösten. Det är i den andan som den korta valutvärdering som finns bifogad till detta mail är skriven. Det är också i den andan vi vill tacka Socialistiska Partiet i Umeå och dess medlemmar för ett gott samarbete under den korta men intensiva valrörelsen.

Rättvisepartiet Socialisternas distriktsstyrelse i Västerbotten


2. 16 juni 2009: RS Umeås au:s förslag till valutvärdering

Arbetarinitiativets valrörelse är nu över. Resultatet i form av röster blev bättre än i tidigare val (se siffror nedan). Men framgångarna för Arbetarinitiativet i EU-valet mäts framför allt i hur vi kan förvalta de steg framåt som AI inneburit när det gäller uppbygget av en ny politisk kraft i Sverige. De kommunala nedskärningarna i Umeå kräver också nya kampinitiativ under hösten.

Valresultatet

Umeå Sverige
Kommunalval Umeå 2006 (RS) 2 747
EU-valet 2004 (RS) 200 2 087
Riksdagsvalet 2006 (RS) 186 1 097
EU-valet 2009 (Arbetarinitiativet) 296 2 862

Kommentar om valresultatet: Valresultatet 2009 blev en förbättring jämfört med tidigare val. Detta trots det låga valdeltagandet och trots att Arbetarinitiativet bara existerat i nio veckor. RS kommunala valresultat i Umeå 2006 visar potentialen för ett kämpande vänsteralternativ. Detta val hade lågt valdeltagande från arbetare och lågavlönade och alla förstod att vi inte skulle komma in. ArbetarInitiativet var helt nytt och bojkottades av media. Men den viktigaste faktorn bakom att Ai inte fick fler röster var ändå att krisen ännu inte lett till mer generaliserad kamp och att därmed fler drar politiska slutsatser om behovet av ett nytt arbetarparti. Detta kommer att förändras.

Hård konkurrens i Umeå

I Umeå hade Ai stark konkurrens av Feministiskt Initiativ, Junilistan (Sören Wibe), Piratpartiet samt Vänsterpartiet. Dessa fyra partier, som av många uppfattas som ”oppositionella”, hade betydligt mer röster i Umeå jämfört med övriga landet.

Arbetarinitiativets valrörelse i Umeå

Alla som deltagit i Arbetarinitiativets valrörelse har skäl att känna en stolthet över det arbete som uträttats. Det är inte tomt skryt att säga att av alla partiers valrörelser i Umeå har Arbetarinitiativets utan tvekan varit den mest intensiva. Några axplock av vad som gjorts under de fyra valveckorna:

Kampinitiativ: Tre protestaktioner utanför apotek samt järnvägsstationen mot privatiseringarna. En uppmärksammad protest mot Sverigedemokraternas torgmöte. En protest utanför landstingsfullmäktige mot nya vårdnedskärningar. Antirasistiskt torgmöte i Umeå på lördag 6 juni, som en möjlighet för alla som inte kunde åka till Skellefteå och protestera mot nazisterna. Socialistiska partiet, Rättvisepartiet Socialisterna, Syndikalisterna, Iranska föreningen samt Ung vänster deltog som arrangörer. Nätverket Vännäs mot Rasism höll tal på torget.

Utåtriktad information: Rättvisepartiet Socialisternas lokala flygblad delades ut till 25.000 hushåll, där fanns en utförlig beskrivning av AI och en uppmaning om att rösta på Arbetarinitiativet. Ca 300 A3-affischer sattes upp. Fem torgmöten har genomförts nere på stan. 30 valplakat sattes upp längs vägarna. Detta var fler än övriga partier satte upp tillsammans. Tio skolbesök har genomförts. Tre speciella ungdomsaktioner har genomförts på Vasaplan (om klimatet samt mot rasism). Ai deltog i de tre debatter som organiserades. Dessutom har dörrknackningar genomförts 10 kvällar. De sista två veckorna genomfördes 2-3 valbyråer (= bemannade informationsbord) varje vardag på dagtid. På valdagen lade vi själva ut valsedlar i alla vallokaler i hela kommunen. Dessutom stod cirka 40 valarbetare utanför vallokalerna och delade valsedlar under några timmar. Detta var dubbelt så många som övriga partier hade tillsammans.

Kort sagt: vi har genomfört en bra valrörelse och fört ut budskapet om behovet av ett nytt arbetarparti till en stor mängd människor. Vi har också, genom att ta konkreta initiativ, visat att det behövs kamp mot nedskärningar och rasism.

Valresultatet i Europa

Valresultatet är inte, som sägs i media, något bevis för en högervind i Europa. Resultaten i EU-valet visar i stället på förtroendekrisen för det europeiska politiska etablissemanget. Dels i form av det låga valdeltagandet – dels i form av att fler röstade på de gröna och på olika former av högerpopulistiska (ofta rasistiska) missnöjespartier. I Sverige kanaliserade Piratpartiet en del av dessa missnöjesröster. De som skolkade från valen var lågavlönade och arbetare. Men resultatet återspeglar också att det ännu inte finns några trovärdiga socialistiska massalternativ på europeisk skala.

Den europeiska vänstern

Den europeiska ”nyvänstern” fick inte det genombrott som antytts i opinionsundersökningar i exempelvis Grekland och Frankrike, men hade ändå valresultat som även resulterade i mandat på vissa håll. Sensationellt fick Rättvisepartiet Socialisterna en representant i EU-parlamentet genom att Joe Higgins, Irland, fick ca 12 % av rösterna i Dublin. Higgins är medlem i RS broderparti Socialist Party på Irland. I Frankrike fick NPA över 800 000 röster och nästan 5% av rösterna. På grund av konstiga franska vallagar blev det ändå inget mandat. ( I Sverige gav Socialdemokraternas 750 000 röster fem mandat.) I Grekland fick vänsteralliansen Syriza 4,7 % av rösterna och därmed ett mandat. I Portugal erövrade det s.k. vänsterblocket 3 mandat med sina 10,7 % av rösterna. I Tyskland fick die Linke 7,5 % av rösterna vilket innebar 8 mandat. I Storbritannien fick transportarbetarfackets initiativ No2EU 153 000 röster trots att det bara funnits sedan i februari.

Att valdeltagandet från arbetare och lågavlönade tjänstemän varit lågt runt om i Europa har förstås missgynnat dessa vänsterpartier. De begränsade valframgångarna runt om i Europa visar ändå att det finns möjligheter att bygga nya politiska partier till vänster om etablissemanget.

Valresultatet i Sverige

Även i Sverige straffade väljarna de etablerade partierna, framför allt genom att vägra rösta. S gjorde med sina 24 % ett av de sämsta valen någonsin. Detta innebär att bara 10 % av de röstberättigade i Sverige röstade på S; trots ekonomisk kris, högerallians i regeringsställning och skenande massarbetslöshet. Inte heller moderaterna lyckades speciellt bra (18 %). De stora vinnarna blev istället Miljöpartiet och Piratpartiet. Mp:s framgångar visar att miljöfrågan inte är bortglömd – trots finanskris och ökande arbetslöshet.

EU-valet blev ett bakslag för Sverigedemokraterna. De kom inte in i EU-parlamentet – något de räknade med under förra året då deras opinionssiffror nådde över 4 % i några mätningar. SD:s valresultat i Umeå och Västerbotten visar att den långsiktiga antirasistiska kamp som vänstern i Umeå fört, med demonstrationer, flygblad, insändare och skolbesök, varit framgångsrik: Fyra(!) av Sverigedemokraternas tio sämsta kommuner är Umeå och tre kranskommuner (Bjurholm, Vindeln och Robertsfors). Med plats i EU-parlamentet hade vägen in i riksdagen legat öppen för rasisterna i SD. Kampen mot SD:s rasism måste naturligvis fortsätta – fortsatt massarbetslöshet och högerpolitik riskerar fortfarande att gynna Sverigedemokraterna inför riksdagsvalet 2010. Där kan ett uppbygge av en ny politisk kraft spela en avgörande roll.

Själva lanseringen av Arbetarinitiativet var valrörelsens kanske viktigaste framgång. AI representerade nämligen i sig själv ett litet men konkret exempel på att någon tar steg mot att bygga upp en ny politisk kraft i Sverige. Bland de som uttalat stöd för Arbetarinitiativet finns en rad fackliga radikaler, däribland ordförandena för Gruvtolvan i Kiruna och Gruvfyran i Malmberget. Som kandidater på listan fanns bl a strejkledare från sopstrejken i Stockholm, tunnelbaneförare, bilarbetare, tvätteriarbetare, sjuksköterskor, lärare m fl. I material, i appeller och i diskussioner kunde vi under valrörelsen inte bara säga ”det behövs ett nytt arbetarparti”, vi kunde säga ”det behövs ett nytt arbetarparti – och vi hoppas att Arbetarinitiativet ska vara ett steg på vägen i uppbygget av ett sådant parti”.

Målsättningen för valkampanjen handlade om att nå ut med budskapet om att det måste byggas upp ett nytt arbetarparti. Detta mål fick en bra start.

Rättvisepartiet Socialisternas AU i Umeå


3. 16 juni 2009: Kritiska kommentarer till valutvärderingen från två VU-ledamöter

Er valutvärdering innehåller en hel del matnyttigt. Av tidsbrist får ni här kortfattat en del kritiska synpunkter att fundera över när ni gör slutversionen imorgon.

  1. Den tar inte upp våra bygge-målsättningar – värvning och prenumeranter. Överhuvudtaget handlar den för lite om RS, både politiskt och i partibygget. Den ger ingen information om ArbetarInitiativet utanför Umeå.
  2. Den överbetonar frågan om ”ny politisk kraft” och att ”bygga” denna. ArbetarInitiativet är ju ett ganska löst samarbete, ett viktigt steg, men ännu långt ifrån något bygge.
    Meningen ”Målsättningen för valkampanjen handlade om att nå ut med budskapet om att det måste byggas upp ett nytt arbetarparti” är alldeles för smal. Vårt budskap begränsades inte till frågan om ett nytt parti. Vi vet att bygget av ett nytt parti är en komplex fråga, inte något som vi kan avgöra själva, vilket man kan få intryck av i inledningen: ”Men framgångarna för Arbetarinitiativet i EU-valet mäts framför allt i hur vi kan förvalta de steg framåt som AI inneburit när det gäller uppbygget av en ny politisk kraft i Sverige.” Det är förstås frågan om vilka ”vi” är, men vi måste göra åtskillnad mellan vad RS kan uppnå och vad som hänger på objektiva händelser och på våra nuvarande och möjliga samarbetspartners.
    Det är tydligare att skriva vilka politiska mål vi hade – att föra ut en socialistisk och internationalistisk politik, där behovet av nya arbetarpartier ingår som en del.
  3. Den europeiska utblicken blir lite stympad och kortfattad. Det står t ex inte att CWI/Socialist Party var med i No2EU. Även här verkar huvudsyftet vara att betona möjligheterna för nya partier. Det är viktigt att påpeka behovet av ett klart socialistiskt program för sådana partier och koppla det till Joe Higgins valseger.
  4. Avsnittet om Sverige handlar mest om antalet röster. När det gäller sverigedemokraterna är faran inte över även om resultatet visar det inte är automatiskt att de tar plats i riksdagen. Men meningen ”SD:s valresultat i Umeå och Västerbotten visar att den långsiktiga antirasistiska kamp som vänstern i Umeå fört med demonstrationer, flygblad, insändare och skolbesök, varit framgångsrik” är problematisk. Dels därför att det är oklart vilka som ingår i vänstern, dels för att denna vänster inte i längden ensamt kan stoppa sd – det är inte heller lokala faktorer som avgör. Vi undrar också om inte ArbetarInitiativet var medarrangör den 6 juni?

kamratliga hälsningar
Per-Åke och Arne


4. 17 juni 2009: utdrag ur RS particirkulär om ArbetarInitiativets fortsättning

2. ARBETARINITIATIVETS FORTSÄTTNING

Samarbetet med SP har i stort fungerat friktionsfritt. Även om RS drog det tyngsta lasset ökade SP aktiviteten under kampanjen. I veckans nummer av Internationalen säger Erik Sjöberg, en av deras kandidater att det bästa med valkampanjen var ”Socialistiska Partiets aktivitetsökning, att alla aktiviteter ökade på ett positivt sätt”. Undantaget var i Göteborg, där vissa SP:are även på valdagen enbart lade ut den spränglista för AI som de gjort. Ledande SP:are ingrep mot detta sedan det påpekats.

RS behöver förstås en kollektiv diskussion om ArbetarInitiitivets fortsättning. VU föreslår att nästa partistyrelsemöte blir sista helgen i augusti, 28-30/8.

Baserat på diskussioner i VU och informella diskussioner med kamrater tog vi upp följande med SP på en träff igår (torsdag):
ArbetarInitiativet bör fortsätta. Vi lade fram fem olika steg: 1. Satsning på 15 september, inklusive ett AI-flygblad. 2. Att så fort som möjligt bestämma och gå ut med att Ai ställer upp i riksdagsvalet. Vi håller öppet för vissa kommuner, men VU anser att det är RS som ska ställa upp i åtminstone våra tre huvudkommuner. 3. En turné med offentliga möten i höst. 4. Konferens för AI i februari. 5. Fortsätta hemsidan.
SP lovade återkomma om de mest akuta punkterna, 1 och 5, efter ett ps-möte (på telefon) som de har måndag 22 juni. Hemsidan fortsätter förstås tills vidare.


5. 23 juni 2009: Brev till partistyrelsen från RS Umeås au

Till partistyrelsen

I CIRKULÄR 13 – 2009 meddelar VU att man ”baserat på diskussioner i VU och informella diskussioner med kamrater” tagit upp en rad frågor om fortsatt samarbete inom AI med representanter från SP.

I cirkuläret beskrivs det förslag som VU presenterat för SP på följande sätt: ”ArbetarInitiativet bör fortsätta. Vi lade fram fem olika steg: 1. Satsning på 15 september, inklusive ett AI-flygblad. 2. Att så fort som möjligt bestämma och gå ut med att Ai ställer upp i riksdagsvalet. Vi håller öppet för vissa kommuner, men VU anser att det är RS som ska ställa upp i åtminstone våra tre huvudkommuner. 3. En turné med offentliga möten i höst. 4. Konferens för AI i februari. 5. Fortsätta hemsidan”.

VU har också bjudit in representanter från SP att delta i RS första gemensamma diskussion om Arbetarinitiativets fortsättning. Denna är tänkt att ske på sommarlägret.

Från Umeås AU anser vi att VU hanterat frågan om fortsatt samarbete på ett oacceptabelt sätt. Detta av två anledningar:

– Dels menar AU att det är helt felaktigt att redan nu besluta att RS ska ställa upp under AI-flagg tillsammans med SP i riksdagsvalet.

– Dels anser AU att den interna partidemokratin kräver tid för eftertanke och kollektiv diskussion – inte ett utspel bara fyra dagar efter valet i vilket SP bjuds in till ett valsamarbete inför riksdagsvalet 2010 – detta baserat enbart på VUt:s diskussioner och på informella kontakter inom vårt parti. Inbjudan till Sp sker, tyvärr, utan att någon intern kollektiv utvärdering av valrörelsen och valresultatet skett – varken i interna utskick, tidningen Offensiv eller på en partistyrelse.

1. Erfarenheten av AI ger inget som helst underlag för att besluta om ett samarbete med SP i riksdagsvalet 2010!

Vi visste redan från början att samarbetet runt Arbetarinitiativet skulle vara ett test. På två sätt:

– Dels skulle vi se om den lilla valalliansen AI kunde dra till sig ett bredare skikt av väljare/valarbetare/kandidater. Den lilla valalliansen skulle kunna bli språngbrädan till en större och bredare allians.

– Dels skulle vi kunna testa SP och dess medlemmar. Var de beredda att riskera sina ofta vänskapliga politiska band med vänsterpartister/ ”sossar i facket” och istället prioritera arbetet med att bygga upp en ny politisk kraft?

a) Till skillnad från Rättviselistan 1995 nådde vi denna gång, i stort, inte utanför de kretsar som finns kring RS och SP – varken röstmässigt eller när det gäller kandidater på valsedeln. De stöduttalanden vi fick från gruvfacken gav visserligen AI mer legitimitet men när det gäller kandidater, väljare och valarbetare lyckades vi inte nå utanför kretsarna kring RS och SP – utom i undantagsfall. Det var helt annorlunda för 14 år sedan då vi fick med oss en lång rad fackliga och andra profiler. Arbetarinitiativet har alltså än så länge inte visat att det kan bli en språngbräda för att bilda någon större valallians.

Detta innebär inte att AI måste skrotas. Men EU-valet, dess genomförande och utfall, utgör inget som helst stöd för tesen att vi ska ”så fort som möjligt bestämma och gå ut med att Ai ställer upp i riksdagsvalet”

b) Inte heller testet på SP ger något stöd för att Ai ska ställa upp i riksdagsvalet. Snarare tvärtom!

VU skriver att samarbetet med SP gick ”friktionsfritt”. Umeås AU håller inte med. Ta Umeå och Göteborg som exempel: I Umeå så hade SP:s CK-medlem en ”svart bok” (i huvudet) där han ”skrev upp” alla våra fel. Till dessa hörde att RS delade ut ett eget massflygblad om nedskärningarna i Umeå samt ett RS-flygblad till arbetarna på Volvo om behovet av skarpare kampmetoder! Under valrörelsen har också SP:are i Volvoklubben offentligt uttalat stöd för lönesänkningar, som en metod att rädda jobben. Efter valet har SP i Umeå deklarerat att de helst ser fackliga talare (läs socialdemokrater) på demonstrationen i Umeå den 15 september. Följden av detta är, enligt SP, att partierna inte ska kunna ha talare på demonstrationen. Om SP vinner majoritet för detta inom Enad Vänster riskerar man att göra om hela demonstrationen, och de deltagande partierna, till en stödtrupp för socialdemokraterna. Alltså den raka motsatsen mot ambitionen att försöka bygga upp en ny politisk kraft. SP skulle alltså hösten 2009 kunna lyckas med det V och SP tillsammans INTE lyckades med inför Första Maj i Umeå 2008!

I Göteborg saboterade SP systematiskt valarbetet genom sin spränglista – även på själva valdagen. Umeå och Göteborg är troligen SP:s två viktigaste orter.

Innan vi tar ställning till frågan om ett framtida samarbete med SP i ett riksdagsval, samt även i kommunalval, så måste SP testas. Men EU-valet utgjorde inget POLITISKT test på SP. Att arbetet gick utan friktion på vissa orter – och med stor friktion på andra – säger väldigt lite, politiskt! Arbetet med Ai ger därför inget underlag för något beslut att samarbeta med SP inför valet 2010. Men detta innebär, å andra sidan, inte heller att vi påstår att vi har tillräckligt med erfarenheter för att redan nu avskriva SP som samarbetspartner när det gäller valet 2010.

Det vi säger är att det vore fullständigt fel att redan nu besluta om ett samarbete med SP inför riksdagsvalet; vi säger att ett sådant beslut innebär alltför stora politiska risker – som inte är nödvändiga att ta.

2) SP har ännu inte testats

Det verkliga testet på SP kommer när det gäller kampen om jobben – i den utomparlamentariska kampen! SP är snabba med att driva igenom radikala uttalanden i fackklubbar. Detta som ett alibi för den kamp de INTE tar – mot sossar inom bl a Metall (och övriga LO-fack). Ta Umeå som exempel. Hela vägen har de vägrat att kämpa för jobben. Från demonstrationen den 29 nov 2008, som skedde efter att facket redan kommit överens med företaget om vem som skulle avskedas, till den offentliga ”arbetslöshetsdagen” som i praktiken var tänkt att bli en valupptakt för den s k Oppositionen inför EU-valet (tanken var ju ursprungligen att bjuda in Mona S, Lars O och de båda språkrören). Vidare till SP:s vedervärdiga manövrerande när det gäller lönesänkningsavtalet: På vår medlems initiativ tog ett medlemsmöte under våren ett gemensamt beslut om att inte acceptera lönesänkningar. Detta hindrade inte Volvoklubbens vice ordförande, tillika SP:are, att, efter det senaste varslet, i en tidningsintervju öppna för lönesänkningar. På grund av den totala bristen på kamp från fackklubben stod metallarna på Umeverken inför valet om lönesänkning eller fler sparkade. De som ville rösta emot lönesänkningar var inte bara tvungna att gå emot företaget, lokal media, politiska företrädare från alla etablerade partier och desperata arbetskamrater som riskerade att förlora jobbet – de var dessutom tvungna att trotsa sin egen fackklubb. SP-kamraterna i Volvoklubbens styrelse har gått i socialdemokraters och företagets ledband under de tio månader som varselvågen pågått.

I Umeå har Rättvisepartiet Socialisterna redan i flygblad till Volvoarbetarna påpekat att Volvoklubben än så länge inte blåst till verklig strid. Men nu närmar sig nu den tidpunkt då vi kan tvingas att skoningslöst avslöja Metallklubben på Volvo-Umeå, för dess svekfulla manövrerande i syfte att slippa kämpa för jobben – under över tio månader! Detsamma gäller troligen på en del andra orter där SP har fackliga positioner och där man spelat ett medvetet dubbelspel när det gäller kampen för jobben. Frågan är: Hur skulle vi kunna utkämpa en valrörelse, tillsammans, med ett SP som vi kritiserar för att de bedrar arbetarna? En absurd situation skulle uppstå:

Vi skulle bli bittra fiender till SP i viktiga kommuner som dominerar vår valrörelse och där vi satsar huvuddelen av krutet i valrörelsen. Samtidigt skulle vi, enligt förslaget, försöka att sitta och förhandla med samma SP för att driva en gemensam riksdagsvalrörelse. Men eftersom det inte finns några egentliga gränser mellan valen till kommun och riksdag, varken för oss, SP eller någon annan, så skulle hela situationen bli omöjlig!

För att kunna ta upp frågan om ett valsamarbete med SP måste vi på ett tydligt, om än taktiskt skickligt, sätt ställa krav på SP som går ut på att detta partis medlemmar ska klara av att agera som en facklig opposition – där de har fackliga positioner och där mer militanta metoder skulle ha chans att vinna gehör! Vi har talat om behovet av en facklig opposition sedan länge. SP måste våga stå, tillsammans med oss offentligt, för en kamplinje när det gäller att försvara jobben och lönerna – mot både sossarna och vänsterpartisterna inom LO-facken. Ett alternativ skulle kunna vara en gemensam kampanj för att organisera en facklig opposition inför avtalsrörelsen 2010.

Så länge SP INTE agerar som en facklig opposition, utan som en del av den fackliga sossebyråkratin, är samarbete uteslutet i valet 2010!

3. Istället för att besluta om riksdagsvalet nu – fortsätt att testa SP och Ai:s potential

Umeås AU anser att vi ska fortsätta att diskutera och agera tillsammans med SP. Men inte med inriktning på valet 2010. Istället ska vi föra diskussioner, och komma med idéer, kring aktioner som den 15 september. Men ännu viktigare är det att diskutera den utomparlamentariska kampen för jobben (inkl uppbygget av fackliga oppositioner). Idag behandlar SP oss som något som katten släpat in när det gäller fackligt arbete. De skulle troligen inte vilja delta i ett samarbete tillsammans med oss i RS kring en facklig opposition – speciellt inte om denna fackliga opposition verkligen skulle utmana (s) dominans inom facket. Och så länge detta är fallet så kommer vi att bli tvungna att stämpla SP som de förrädare de är när det gäller arbetarnas behov av en ledning i kampen för jobben.

Umeås AU föreslår alltså att vi INTE ska besluta om något valsamarbete NU. Istället föreslår Umeås AU att Rättvisepartiet Socialisterna ska, kollektivt, utvärdera vad vi anser var bra – och dåligt – med valsamarbetet under AI-flagg i EU-valet 2009. Vi ska även fortsätta att diskutera och agera ihop med SP. Och vi ska se om samarbetet med oss och den ekonomiska krisen kan få SP att förändra sitt politiska ”beteende” när det gäller kampen om jobben: dels när det gäller utomparlamentariska metoder (som vilda strejker), dels när det gäller att våga stå tillsammans MED oss offentligt – emot sossebyråkraterna – inte skämmas för att de har något med oss att göra (exempelvis inom i facket).

Umeås AU anser alltså att vi ska fortsätta att testa SP. OM detta parti kan förmå sig att ändra sig, då kan det bli fråga om ett samarbete i riksdagsvalet 2010. Men OM detta SP fortsätter att vara som det är idag, då är ett valsamarbete fullständigt uteslutet. I Umeå håller det på att bli en belastning att förknippas med SP/Metallklubben på Volvo. Det samma måste gälla de SP:are runt om i landet som trots sina fackliga positioner vägrar ta kamp för jobben. Det går inte att samarbeta med ett sådant parti under en valrörelse – vi skulle underminera vårt eget valarbete på flera sätt om vi gjorde så. Både vad gäller vår dyrbara tid, de egna medlemmarnas moral, den förvirring vi skulle sprida hos våra medlemmar och periferi – plus det faktum att vi skulle servera alla politiska fiender – från M via S till KP samt media – ett jätteläge att angripa oss för våra kontakter med ”de vi själva kommer att tvingas beteckna som svikare”

4. Skulle väntan med att utropa ett valsamarbete inför riksdagsvalet innebära förlorade chanser att dra in nya grupper i ArbetarInitiativet?

Svaret är nej. Även om vi väntar med ett beslut om ett valsamarbete kan vi, när vi träffar kämpande arbetargrupper, peka på erfarenheten med AI i EU-valet. Vi kan säga att vi vill uppnå ett liknande samarbete inför riksdagsvalet – MED ALLA GRUPPER SOM ÄR BEREDDA ATT TA KAMP FÖR ATT FÖRSVARA JOBB OCH VÄLFÄRD. Vi kan säga att vi kommer att försöka dra ihop till en konferens under vintern för att diskutera ett samarbete inför riksdagsvalet och behovet av en facklig opposition och att de är välkomna. Väntan med att besluta om fortsatt samarbete innebär inte att våra chanser att knyta till oss nya grupper försämras på något påtagligt sätt. Att det är sommar, där mycket av facklig och politisk aktivitet tar semester, understryker detta argument. Det som blir avgörande för möjligheten att dra in nya grupper är hur vi lyckas med att mobilisera – i bredd och i antal – inför 15 september (och i liknande arrangemang).

5. Varför föregår VU interna diskussioner; varför denna brådska?

I en demokratisk centralistisk organisation finns alltid en balans mellan demokratin och centralismen. I lägen av intensiv kamp och brådska kan betoningen behöva ligga på centralismen. I dessa lägen kan exempelvis VU fatta beslut med mycket långt gående konsekvenser. Annars bör man sträva efter att viktiga övergripande beslut fattas av partikongress eller partistyrelse. Detta gäller speciellt beslut av programmatisk karaktär eller beslut som påverkar partiets verksamhetsinriktning under en lång tid framöver.

VU har erbjudit SP att samarbeta i riksdagsvalet 2010 efter egna diskussioner och ”informella kontakter”! Vi anser inte att det finns något som helst fog för denna metod i detta läge. Det finns ingen brådska utan vad som behövs är eftertanke och tid att smälta det som varit; det som behövs är en betoning inte på centralism utan på demokrati. Detta av två anledningar:

– Beslutet om att ställa upp i riksdagsvalet med AI, och den verksamhetsplan som föregår riksdagsvalet, kommer att påverka partiets verksamhet på alla orter under en lång period framöver. Det handlar dessutom om den viktiga perioden valåret 2010. Detta är ett kraftfullt argument för att beslutet ska diskuteras i bredast möjliga organ och i lugn och ro – utan brådska.

– Just nu, sommaren 2009, finns gott om tid att diskutera, utvärdera valrörelsen och besluta om fortsatt samarbete på, exempelvis, en, eller t o m två partistyrelser under hösten!

VU:s inbjudan till SP att delta i den första interna och kollektiva diskussionen om Arbetarinitiativets fortsättning försvårar för alla som eventuellt har en annan, och mer kritisk uppfattning om SP, än vad som kommit till uttryck i VU:s korta valutvärdering. SP:s närvaro vid en sådan diskussion försvårar en ärlig utvärdering av valrörelsen och övrigt samarbete med SP. Det försvårar också en eventuell diskussion om hur vi ska fortsätta ”testa” SP.

VU:s brådska att ta nya initiativ inför valet 2010 är obegriplig. För oss är det en demokratisk självklarhet att diskussionerna kring valet 2010 FÖRST borde ha tagits på partistyrelse och att vi SEDAN hade kunnat framföra ett eventuellt erbjudande till SP inför valet 2010. Det som nu skett: att VU lämnar ett erbjudande till SP (förankrat via informella diskussioner med vissa delar av partiet) innan partistyrelsemötet getts möjlighet att kollektivt utvärdera valet, ställer i praktiken många vid sidan av beslutsprocessen – detta helt i onödan!

6. Umeås AU vill inte stänga några dörrar för samarbete med SP. Men vi har öppna ögon för vad som krävs av SP – och vi ger dem chansen att ändra sig. Tills dess vill vi inte fatta några förhastade beslut. Vi vill vänta tills dess vi kunnat diskutera våra erfarenheter av SP – både under valet och i övriga situationer – t ex på en partistyrelsen. Först då kan diskussionen bli förutsättningslös. Umeås AU tillhörde redan 1994 de som ville samarbeta med SP. Och enligt Erik Pettersson var det diskussionerna och samarbetet i Umeå som skapade en resonansbotten inom SP för det som kom att bli ett AI. Men detta innebär inte att vi slutar att se på SP med nyktra ögon. Det var riktigt att testa SP 1994. Det var riktigt att testa dem nu. Men detta hindrar inte att vi nu ser alla orimligheter i att samarbeta med SP i valet 2010 – om inte SP förändras. Och vi ska hålla dörren öppen för detta. Men detta kräver att:

  • VU:t meddelar SP:s ledning att vi inte kan fatta några beslut om eventuellt valsamarbete under sommaren.
  • en intern och kollektiv utvärdering av AI-valrörelsen och annat samarbete med SP sker på nästa partistyrelse. I konsekvens med detta förslår vi att SP inte ska delta på sommarlägrets diskussion om Arbetarinitiativets fortsättning. Vill vi ändå att SP ska delta kan ett alternativ vara att punktens innehåll ändras till en diskussion om krisen i Sverige och att vi istället för fortsatt valsamarbete diskuterar septemberalliansens demonstration och eventuella gemensamma fackliga oppositionella upprop/kampanjer.
  • vi fortsätter att testa SP genom att fortsätta de gemensamma diskussionerna och aktionerna. Här är septemberalliansen ett exempel. Ytterligare samarbetsinitiativ kan handla om gemensamma kampanjer för att bygga en facklig opposition.
  • beslut om eventuellt samarbete i riksdagsvalet 2010 skjuts på framtiden. Realistiskt sett kan beslut om valsamarbete fattas först vid årsskiftet 2009/2010. Detta ger oss hösten 2009 för att ytterligare utvärdera potentialen för fortsatt samarbete med SP inom Arbetarinitiativet. Det ger oss också en möjlighet att se hur SP:s medlemmar reagerar på den ekonomiska krisens ökade krav av kamp för jobb och välfärd och därmed också krav på att helt bryta med vänsterpartiet/”socialdemokraterna i facket”.

Arbetsutskottet i Umeå


6. 23 juni 2009: Svar från RS VU på brevet från au

Till Umeå au

Från RS VU

Eftersom ert lång-långa brev innehåller så många missuppfattningar får ni här ett kort svar på era krav i slutet av brevet.

1. ”VU:t meddelar SP:s ledning att vi inte kan fatta några beslut om eventuellt valsamarbete under sommaren.” samt ”en intern och kollektiv utvärdering av AI-valrörelsen och annat samarbete med SP sker på nästa partistyrelse.”

SVAR: SP:s ledning, liksom de som läst cirkulär nr 13, vet att vi inte fattat några beslut. Vi skriver i cirkulär nr 13: ”RS behöver förstås en kollektiv diskussion om ArbetarInitiitivets fortsättning. VU föreslår att nästa partistyrelsemöte blir sista helgen i augusti, 28-30/8.” Vårt förslag var nämligen ”Att så fort som möjligt bestämma och gå ut med att Ai ställer upp i riksdagsvalet.” Vi har alltså inte bestämt något ännu.

2. ”att SP inte ska delta på sommarlägrets diskussion om Arbetarinitiativets fortsättning. Vill vi ändå att SP ska delta kan ett alternativ vara att punktens innehåll ändras till en diskussion om krisen i Sverige och att vi istället för fortsatt valsamarbete diskuterar septemberalliansens demonstration och eventuella gemensamma fackliga oppositionella upprop/kampanjer.”

SVAR: I dagordningen till lägret heter punkten ”Krisen i Sverige – RS och ArbetarInitiativets svar”. Det är inte en diskussion om Arbetarinitiativets fortsättning.

3. ”Vi fortsätter att testa SP genom att fortsätta de gemensamma diskussionerna och aktionerna. Här är septemberalliansen ett exempel. Ytterligare samarbetsinitiativ kan handla om gemensamma kampanjer för att bygga en facklig opposition”.

Umeå au säger också att RS ska ställa ”krav på att (SP ska) helt bryta med vänsterpartiet/”socialdemokraterna i facket”.

SVAR: VU:s uppfattning att vi hela tiden ”testar” de som vi samarbetar med, inklusive SP, eftersom vi vet att samarbetat har begränsningar. Vi har inte fått några rapporter från RS Umeås au om allvarliga problem under valkampanjen. Ert eget brev till SP Umeå säger ni: ”vi vill tacka Socialistiska Partiet i Umeå och dess medlemmar för ett gott samarbete under den korta men intensiva valrörelsen”.Vi har inte heller fått några artiklar till Offensiv om SP:s roll i kampen för jobben i Umeå – varför?

Ett krav på att bryta med socialdemokraterna/vänsterpartiet i facket låter väldigt sekteristiskt. Den ledande talesmannen för uppropet för kämpande fack är aktiv socialdemokrat, och vi vet att Gruv 12:ans styrelse gick med i (S). Att alliera sig med andra är ingen organisatorisk fråga – det handlar om det politiska innehållet i upprop och kampanjer.

4. ”Beslut om eventuellt samarbete i riksdagsvalet 2010 skjuts på framtiden.”

SVAR: Vi tror att ett sent beslut i praktiken innebär att ArbetarInitiativet går i dvala under hösten, när det tvärtom är fortsatt läge att samla en större perferi. Att samla kämpande skikt och att bygga en facklig opposition är svårare än att säga att man gör det.


7. 21 augusti 2009: Förslag till resolution från VU till partistyrelsen

Inför valet 2010
– en första diskussion /förslag

A. Bakgrund: Ekonomisk och politisk kris

1. Krisens effekter – bara början
För de flesta arbetare och ungdomar har effekterna av den kapitalistiska krisen bara börjat märkas. Arbetslösheten, nedskärningar och nedläggningar kommer att bli än mer dominerande frågor under det kommande året. Detta gäller även om det mest drastiska raset i ekonomin för denna gång skulle ha nått botten. Nya chocker är dock troligare, i Sveriges fall kopplat till krisen i Baltikum och fortsatt fallande industriexport.

2. Villkorliga perspektiv
Krisen har för en period gjort att medvetenheten släpar efter ännu mer än tidigare. Det finns en kritik mot banker och politiker, men ännu inte någon utbredd antikapitalistisk medvetenhet. Fler kommer allt eftersom att dra mer avancerade slutsatser, även vi idag inte kan ge någon tidtabell eller exakt mall för denna process. Perspektiven för radikaliseringen är villkorliga. Vi kommer att få se fler utbrott av kamp – som sopstrejken och Lagena – där lokala ledningar organiserar kampen och medvetenheten snabbt förändras. När protester och kamp generaliseras kommer en bredare radikalisering att ta fart. Vi måste idag orientera både till de som tar kamp och till arbetare och unga i allmänhet.

3. Politisk rörlighet och förvirring
Bristen på stora kämpande arbetarpartier präglar den politiska utvecklingen i Europa. De traditionella partierna är i konstant kris och saknar aktivt stöd, men kan behålla sitt inflytande på grund av bristen på alternativ. Potentialen för nya vänsterpartier är stor. dessa kan också , som Die Linke i Tyskland under de senaste åren, begränsa möjligheterna för rasistiska partier. Men de nya partiernas otydliga program och brister i orienteringen till kamp gör också instabila. Detta öppnar möjligheterna för gamla partier, nationalism och rasism – eller för förvirrade nya partier som Piratpartiet.

4. Högerregeringen
Den nyvalda högeralliansen hade kunnat fällas av den proteströrelse som uppstod mot attackerna på a-kassan direkt efter valet 2006. Men LO- och s-ledningarnas agerande hällde kallt vatten på den nya rörelsen och räddade därmed Reinfeldts koalition. S-toppens agerande gör att regeringen till och med kan vinna igen 2010, även om det är mindre sannolikt.

5. Rödgrön allians?
För första gången ställer socialdemokraterna upp i en koalition inför ett val. Samarbetet med v och mp ska ge intryck av ett större alternativ med mer mångfald. Politiskt har dock s fortsatt än mer högerut, med vänsterpartiet i släptåg. Deras lokala och arbetsplats-förankring är svagare än någonsin. Deras ”opposition” räddas enbart av hatet mot och oron över högeralliansen.

6. Sverigedemokraterna
Bristen på verkliga alternativ i riksdagen och krisens effekter öppnar för Sverigedemokraterna, som verkar vara på väg in i riksdagen. Det hänger dock på hur klasskampen utvecklas, vilket antirasistiskt motstånd SD möter och till viss del på hur det går för Piratpartiet. SD har inte fått fler aktivister, men fortsatt brist på kamp och alternativ ökar risken för att fler röstar på rasisterna.

7. Piratpartiet
PP är ett extremt uttryck för den politiska förvirring som finns. Partiets enda programpunkt handlar om berättigade varningar för ett storebrorssamhälle, samtidigt som man inte har några problem att efter valet söka samarbete med överhetspartierna. PP struntar i alla klassfrågor och alla verkliga rörelser. Detta är inte hållbart i längden, men utan stora förändringar det närmaste året kan partiet nå framgångar även 2010.

8. FI och andra
Feministiskt Initiativ var också ett försök att starta något nytt, liksom tidigare Junilistan, sjukvårdspartiet m fl. FI:s snabba uppgång sista veckan inför EU-valet, på grund av omfattande publicitet, visar igen rörligheten bland väljarna.

9. Arbetarskikt
Det finns också början till ett skikt inom arbetarklassen liknande de som bildade WASG i Tyskland för några år sedan. Fackligt aktiva som är besvikna på S och söker efter ett arbetaralternativ. Framgångarna och uppmärksamheten kring det fackliga uppropet, inklusive LO-ledningens nervositet, är uttryck för detta. Även om det kanske krävs en ny S-ledd regering för att de ska bryta med S är det viktigt för RS att positionera sig gentemot denna strömning.

B. ArbetarInitiativet – en utvärdering

10. Varför AI?
Rättvisepartiet Socialisterna tog initiativ till det som skulle bli AI. I vårt brev till SP betonade vi krisen, EU-motstånd, den officiella oppositionens svaghet, antirasism och internationalism. Trots svagheten hos vänstern utanför riksdagen ville vi få till stånd ett första steg till ett nytt samarbete. Vi såg möjligheten att attrahera ett begränsat antal aktivister utanför RS. När sedan SP till sist svarade ja och även accepterade ett radikalt socialistiskt program blev AI just ett sådant, blygsamt, steg framåt.

11. Nytt arbetarparti
RS visade i samarbetet med AI att vi menar allvar med parollen om ett nytt arbetarparti. Ett nytt parti är förstås något större och bättre förankrat än AI, men flera element hos AI behövs också i ett nytt parti. Det handlar om orientering till kamp; demokratiska rättigheter att driva kampanjer, tidningsförsäljning osv.

12. Allierade
RS stod bakom inbjudan till så gott som alla allierade under EU-valskampanjen – gruvarbetare, sopgubbar, tvätteriarbetare m fl. Det var också vi som höll kontakt med de nya valarbetare som anmälde sig, t ex på flera orter i Skåne. Att Gruvfackens ordförande skickade positiva hälsningar till grundningsmötet var avgörande för att ge AI en viss auktoritet. Med mer tid innan valkampanjen hade vi kunnat knyta fler kontakter med aktivister, samtidigt som vi utan AI knappast kunnat engagera dessa allierade i en ren RS-kampanj.

13. SP
Att SP anslöt sig innebar att AI blev möjligt. Detta i sin tur innebar en mer ambitiös valkampanj med fler aktiva, även bland RS medlemmar. På valdagen hade RS 180 valarbetare. SP deltog på ett konstruktivt sätt med ett begränsat antal aktivister och spred även kampanjen till orter där RS inte finns. Undantaget var Göteborg, där majoriteten i lokala SP först var direkt fientliga till AI och sedan hade en egen spränglista. På grund av deras svaghet innebar det trots allt inte något avgörande hinder för vår valkampanj.

14. Valkampanjen
AI:s valkampanj var livlig och imponerande, givet de begränsade resurserna och det politiska läget, inklusive närmast totalt mediaskugga. En hel del RS:are deltog i sin första valkampanj och fick bra träning inför 2010. Kampanjen fokuserade inte alls på antalet röster, utan på en verklig massdialog med ett socialistiskt alternativ och på våra egna målsättningar.

15. RS resultat
RS satte upp två mätbara målsättningar och uppnådde 19 nya medlemmar (mål 30) och 394 nya prenumeranter (mål 300). Det är godkända resultat som vad gäller medlemsvärvningen innebar en kraftig tempoökning. Under valkampanjen startades en ny partiförening (norra Stockholm pf delades) och grunden lades för en ny pf i Uppsala. Inga partiföreningar rapporterade att AI var ett hinder för att värva medlemmar och prenumeranter.

16. Valresultatet
ArbetarInitiativets 2862 röster kan jämföras med de 2087 röster som RS fick i EU-valet 2004. Jämfört med t ex Rättviselistan 1995, som fick fem gånger fler röster, var förutsättningarna helt annorlunda. I mitten av 1990-talet kulminerade den radikalisering som följde 90-talskrisen och det fanns en betydligt starkare facklig vänster. AI:s valresultat i år var bättre i RS tre huvudkommuner 2004. I valet 2006 fick sedan RS tio gånger fler röster än i EU-valet. I Kiruna hade AI:s resultat räckt till ett kommunalt mandat redan nu.

17. AI gav erfarenhet
För RS valkampanjen i EU-valet en positiv erfarenhet. Den gav en glimt av hur ett större framtida samarbete kan utvecklas. I nätverk och samarbeten tränas alla kamrater att agera tillsammans med andra – ta debatter, göra kompromisser, samordna kampanjer. detta är erfarenheter för alla som ska agera som ledande personer på arbetsplatser, i fackföreningar och i kamp. Om något, var AI ett relativt mer smärtfritt och begränsat samarbete där diskussionerna med SP och andra begränsades till ett fåtal kamrater. Vår inställning är inte att snabbt försöka övertyga de som deltar i samarbetet om hela vårt program. Det räcker att de stödjer en överenskommen plattform, så länge vi har full frihet att föra fram vårt eget socialistiska program.

18. Fortsätta AI?
ArbetarInitiativet är det mest konkreta uttrycket för RS paroll om ett nytt arbetarparti. SP:s minoritet, med bas i Göteborg, ville direkt efter valet lägga ner detta samarbete. Det hade hade varit felaktigt. Vi tror istället att AI kan fungera som en fortsatt attraktionspol för intresserade av ett nytt arbetarparti. En slags motsvarighet till de engelska kamraternas Campaign for a New Workers’ Party, men med möjligheten att AI även ställer upp i riksdagvalet 2010. Tills vidare kan detta vara en arbetshypotes, som hålls vid liv genom hemsida, vissa offentliga möten på nya orter, banderoll den 15:e september. Vi kan preliminärt inrikta AI på en konferens i februari.

C. RS och 2010

19. Villkorliga planer och perspektiv
Den ekonomiska och politiska utvecklingen, inte minst perspektiven på kamp, gör alla perspektiv och planer villkorliga. Om situationen inte på allvar förändrats om ett år, innebär det allvarliga begränsningar för RS valkampanj vad gäller aktivister och möjligheter att nå ut. Å andra sidan kan nya kriser och ny kamp skapa helt nya förutsättningar, både för nya samarbeten och för RS. Lokala förutsättningar kommer också att vara viktiga.

20. RS och valkampanjer
Även RS egen utveckling är villkorlig. Efter valet 1998, då vi satsade i flera kommuner och missade kommunala mandat med bara något 100-tal röster i Södertälje, Eskilstuna och Luleå (samt godkänt resultat med över 500 röster i Göteborg), återgick vi till en hårdare prioritering av partiets valkampanj. 1991 drev vi valkampanj enbart i Umeå och lyckades ta de tre första historiska mandaten. 2002 var målsättningen att behålla Umeå och att ta nya mandat i Luleå. 2006 att behålla Umeå och Luleå, samt att satsa på Haninge. Samtidigt har vi ställt upp med valsedlar även i andra kommuner, liksom i riksdags- och landstingsval, men med lägre prioritet.

21. Förberedelser
Valkampanjer är säregna, och antalet röster är aldrig säkert. Vi behöver därför också tydliga mål på medlemsvärvning och på nya steg framåt för partiet i alla kommuner med sikte på valet. Valarbetare och flygbladsutdelare måste bokas in. De politiska förberedelserna innehåller både att sätta sig in i alla lokala frågor och en orientering mot arbetsplatser och skolor. Alla medlemmar måste tillfrågas och bokas in som valheltidare.

22. Våra kommuner – ett minimum
Vi måste kämpa för att behålla vad vi uppnått. Inför 2010 måste RS minimimål vara att behålla våra mandat i Umeå, Luleå och Haninge. Detta kommer inte att vara lätt, utan kräver en långsiktig satsning såväl som en mycket intensiv kampanj från början av augusti 2010. Valarbetarstaben måste i första hand täckas in i dessa kommuner, innan vi gör några andra planer.

23. Göteborg och Stockholm
I Stockholm och Göteborg fick AI flest antal röster. I Göteborg har RS vuxit stadigt under ett antal år och har fler aktiva medlemmar än någon gång tidigare. Överlag har också Göteborg fler arbetarvaldistrikt och fler vänsterväljare än t ex Stockholm. En RS-valkampanj i Göteborg kan ändå i dagsläget inte realistiskt räkna med att nå ett mandat. KP fick t ex i valet 2006 över 4 500 röster utan att ta mandat. Men för RS skulle en livlig och stark politisk kampanj i Göteborg ändå innebära ett nytt stadium och förstärka partiet i Västsverige.
I Stockholmsregionen måste valkampanjen i Haninge vara prioritet nummer ett. Med tanke på vad som kan utvecklas det kommande året kan det också finnas möjligheter till en kampanj i våra bästa områden i Stockholm, där tröskeln att ta ett mandat är den högsta i landet.

24. Andra kommuner
Det är i allmänhet en fördel att ha en valsedel, även om valkampanjen inte kan bedrivas på daglig basis. Det är erfarenheterna från när vi tidigare ställt upp i t ex Sundsvall och Norrköping. Vi kan därför redan nu ställa in siktet på valkampanjer i Sundsvall, Boden, Kiruna, Jämtland, Uppsala, Uddevalla, Malmö m fl.

25. RS och AI
Vår inriktning är att ställa upp som RS i våra tre kommuner. Även i Göteborg pekar allt på en RS-valsedel pga lokala SP:s agerande. I Kiruna, där det finns en chans att bli valda, skulle det också vara en fördel om det är en RS-valsedel, men det hänger på värvningar.
I vissa kommuner kan AI vara en fördel. det kan t ex gälla i Stockholm och i Malmö. Det är stora kommuner med möjligheter att driva egna RS- och SP-kampanjer under samma paraply. Där finns kanske också möjligheten att engagera obeorende kandidater.
På samma sätt kan en riksdagsvalsedel för AI fungera som en kampanj för ett nytt arbetarparti under de lokala i kampanjer som är vår högsta prioritet. RS anser därför att AI bör uttrycka en sådan inriktning, även om beslut inte behöver fattas förrän i början av 2010.

26. Politiska problem med AI?
Innebär AI mer problem än möjligheter för RS? Kamrater har pekat på SP:s halvhjärtade valkampanj och att vissa SP:are invände mot att RS delade ut egna flygblad. Och, ännu allvarligare, att SP:are med fackliga positioner inte drivit kamp för jobben. Vi menar dock att EU-valkampanjen visade att problemen är överkomliga. Vi kommer aldrig att hitta ideala samarbetspartners som inte försöker lägga krokben eller som har mer eller mindre allvarliga politiska svagheter. Under EU-valkampanjen kunde inga SP:are i praktiken stoppa våra flygblad eller vårt partibygge. I debatten om vilken kamp som behövs för jobben ska RS, när det behövs, kritisera och ge förslag även om det drabbar SP:are som vi samarbetar med. Vi tror att AI trots allt fört oss närmare de aktivister vi vill påverka än om vi enbart använt RS.

27. Valtekniska problem med AI?
Ett valtekniskt problem kan förstås uppstå om vi har olika partinamn på kommun- och riksdagsvalsedlar. Men vi tror det går att förklara, på samma sätt som vi tidigare kunnat förklara hur spränglistor fungerar och när vi sagt att den som röstar på S eller V i riksdagsvalet ändå kan rösta RS i kommunen.

28. Slutsatser
Rättvisepartiet Socialisterna ställer nu in siktet på valet 2010. Perspektiven måste med nödvändighet vara villkorliga. Vår huvudprioritet är att bygga partiet. I själva valet är nummer ett behålla våra kommunala mandat, med en ny satsning framför allt i Göteborg. Vi anser att ArbetarInitiativet ska uttala en inriktning att ställa upp i riksdagsvalet, som en kampanj för ett nytt antikapitalistiskt parti. detta kan diskuteras på RS kongress och beslut kan fattas av RS i början av nästa år, med sikte på en AI-konferens i februari eller mars. Lokalt kan vi också diskutera AI-kandidaturer i vissa kommuner.

RS VU, 21 augusti 2009


8. 27 augusti 2009: tilläggsförslag från tre personer i RS Umeås au.

Förslag

Jan H, Frank P och Davis K föreslår följande två tillägg till VU:s material ”Inför valet 2010 – en första diskussion” (på punkterna 18 och 26).

18. Fortsätta AI?

ArbetarInitiativet är det mest konkreta uttrycket för RS paroll om ett nytt arbetarparti. SP:s minoritet, med bas i Göteborg, ville direkt efter valet lägga ner detta samarbete. Det hade hade varit felaktigt. Vi tror istället att AI kan fungera som en fortsatt attraktionspol för intresserade av ett nytt arbetarparti. En slags motsvarighet till de engelska kamraternas Campaign for a New Workers’ Party, men med möjligheten att AI även ställer upp i riksdagvalet 2010. Tills vidare kan detta vara en arbetshypotes, som hålls vid liv genom hemsida, vissa offentliga möten på nya orter, banderoll den 15:e september. Vi kan preliminärt inrikta AI på en konferens i februari, …

A. … även om det är för tidigt att besluta om detta nu. Händelser under hösten, hur samarbetet inom AI fungerar och vilken attraktionspool AI utgör exempelvis i samband olika protester/mobiliseringar under Sveriges EU-ordförandeskap, utgör en av delarna i vår löpande utvärdering av AI:s möjligheter.

—-

26. Politiska problem med AI?

Innebär AI mer problem än möjligheter för RS? Kamrater har pekat på SP:s halvhjärtade valkampanj och att vissa SP:are invände mot att RS delade ut egna flygblad. Och, ännu allvarligare, att SP:are med fackliga positioner inte drivit kamp för jobben. Vi menar dock att EU-valkampanjen visade att problemen är överkomliga. Vi kommer aldrig att hitta ideala samarbetspartners som inte försöker lägga krokben eller som har mer eller mindre allvarliga politiska svagheter. Under EU-valkampanjen kunde inga SP:are i praktiken stoppa våra flygblad eller vårt partibygge. I debatten om vilken kamp som behövs för jobben ska RS, när det behövs, kritisera och ge förslag även om det drabbar SP:are som vi samarbetar med. Vi tror att AI trots allt fört oss närmare de aktivister vi vill påverka än om vi enbart använt RS.

B. De lokala förutsättningarna kan också skifta. Om SP, i samarbete med den fackliga byråkratin underminerar kampen för jobben, kan en nära sammankoppling med SP komma att utgöra en politisk belastning; om SP agerar (exempelvis tillsammans med v) för att begränsa våra möjligheter att föra fram vårt budskap vid mobiliseringar (som 15 sept och EU-toppmöten), blir ett samarbete problematiskt och kostsamt. AI:s roll i valet kan komma att skifta lokalt – även om vi går fram med riksdagsvalsedlar.

I partistyrelsens omröstning röstade 1 ordinarie och två suppleanter för förslaget från au-ledamöterna i Umeå. Två suppleanter avstod från att rösta. Partistyrelsens ledamöter fick i uppdrag att rapportera om diskussionen och partistyrelsens beslut.

Annonser

2 Responses to Debatten med avhopparna (1)

  1. […] är ett misstag.” Denna debatt hör därför samman med den om ArbetarInitiativet (se debatt nr 1 i denna serie). Internt inom RS höll de blivande avhopparna en sekteristisk linje gentemot […]

  2. […] mot samarbetet med Socialistiska Partiet i ArbetarInitiativet i inför EU-valet. Den som läser debatt 1 och 3 i denna serie ser dock snabbt att det i själva verket var Umeå au (avhopparna) som ville […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: