Internationell socialism eller reformpolitik i en kommun?

I ett brev till Rättvisepartiet Socialisternas VU skriver fem medlemmar i RS Umeå (Patrik Brännberg, Davis Kaza, Frank Pettersson, Jan Hägglund, Carola Bodén) att det lokala partiet lämnat Rättvisepartiet Socialisterna.

En sak har de rätt i, att det ”har med den politiska och interna utvecklingen i partiet att göra”. RS Umeås ledning har under en längre tid utvecklats högerut, samtidigt som de övergett RS och CWI:s uppgifter i resten av landet och internationellt. Tyvärr sker detta i en tid av djup kapitalistisk kris när socialistiska idéer behövs mer än någonsin.

Utsplittringen till ett kommunalt parti sker utan verklig diskussion och debatt, bakom ryggen på både partiet i resten av landet, CWI och även många medlemmar i Umeå och Västerbotten. Det är inte bara medlemmar i Umeå som inte fått höra alla argument, de som bryter med RS och CWI har inte heller försökt övertyga medlemmar på andra orter.

Istället har Jan Hägglund m fl uttalat sig i lokala media, där de riktat ogrundade, vildsinta och allvarliga anklagelser mot partiet och partimedlemmar.

Rättvisepartiet Socialisterna anser att de politiska frågorna kring hur vi framställer det socialistiska programmet och orienteringen till arbetarklassen ska fortsätta i organiserad form. Alla medlemmar måste få chansen att höra båda sidor innan distriktsledningen fattar ett beslut som är absolut fatalt för den socialistiska kampen i regionen.

Rättvisepartiet Socialisternas partistyrelse bjuder därför in till debatt i alla dessa frågor. Avhopparna och RS kan ha varsin inledning och därefter fri diskussion.

Söndag 21 mars klockan 15, ring 072-043 99 68.

Här följer svar på kritiken från de f d medlemmarna i RS Umeå.

a) anklagelserna om ”våldsam antirasism” i Göteborg

b) debatten om Umebilagan

c) påståendet att RS ledning planerat ”utrensningar”

a) anklagelserna om ”våldsam antirasism” i Göteborg

Rättvisepartiet Socialisterna har en lång tradition av kamp mot rasism och nazism. Partiet har många gånger spelat en helt avgörande roll i att rasistiska och nazistiska organisationer inte kunnat etablera sig på orter. Detsamma gäller internationellt med våra systerorganisationer inom CWI.

Rättvisepartiet Socialisterna har en klar syn på hur det antirasistiska och antinazistiska arbetet kan göras framgångsrikt. Detta har alla våra medlemmar och prenumeranter kunnat följa i Offensiv. RS menar att en framgångsrik antirasistisk rörelse måste utgå från politiken och massaktioner på skolor, arbetsplatser och i bostadsområden. Vi uppmanar fackföreningarna att också delta i kampen för att visa det massiva motståndet mot rasism, detta kopplat till kampen mot nedskärningar är det som kan stoppa rasisters framgångar.
Inte en enda gång genom historien har våra medlemmar deltagit i några våldsamma överfall eller våldsaktioner, snarare har vi konsekvent kritiserat dem öppet.

Det är därför helt oförståeligt när Jan Hägglund till Västerbottens Folkblad påstår ”att man inte kan acceptera moderpartiets samarbete med våldsbenägna organisationer långt ute på vänsterkanten som misshandlar sina meningsmotståndare och sedan skryter om det” och ett liknande uttalande i VästerbottensKuriren, ”Man kan inte liera sig med maskerade stenkastare som inte drar sig för att använda grovt våld. Samarbetet med den anarkistiska organisationen Revolutionär Front i Göteborg är ett skräckexempel.

Vad är det för samarbete som Jan pratar om? Inte ett enda konkret exempel kan han visa upp. Inte en enda gång har RS genomfört några våldsaktioner tillsammans med någon grupp. De gånger som RS organiserat demonstrationer och blockader har dessa samlat hundratals personer och inte en enda gång har något maskerat block deltagit.
Rättvisepartiet Socialisterna i Göteborg har på grund av sin starka ställning, aktiva medlemsbas och utåtriktade aktivitet varit en måltavla för nazistiska våldsorganisationer. Flera medlemmar har attackerats och misshandlats av nazister, i de specifika fallen har självklart medlemmar försvarat sig, men inte en enda gång har några hämndaktioner eller liknande ägt rum. Jan Hägglund söker efter halmstrån i ett syfte att misskreditera RS Göteborg och hela partiet.

När de politiska argumenten inte håller måste man ta till lögner och rena påhitt. Jan påstår vidare att ”Under våren 2009 upptäckte vi i Rättvisepartiet Socialisterna i Västerbotten, att RS i Göteborg hade utvecklat ett samarbete med den våldsinriktade s.k. Revolutionära Fronten (RF). Tanken var att blockera Moderaternas partilokaler”.

Det är ren och skär osanning, som sedan tidigare diskuterats på RS partistyrelse. Jan Hägglund fick då svar på sina frågor och har inte nämnt något mer om detta inom partiet förrän nu. Syftet är att orsaka så stor skada som möjligt för att rättfärdiga att man lämnar partiet.

Sanningen är att Göteborgs Nätverk mot Rasism som är ett aktivt antirasistiskt nätverk planerade att tillsammans med Asylrörelsen organisera en protest utanför moderaternas partikansli mot dess uttalande om svenskkontrakt.
Men när det uppdagades att RF tänkte blockera ingångarna drog sig RS, Asylrörelsen och andra inom GNMR ur protesten som sedan genomfördes av RF själva. Att Jan Hägglund använder detta som ett argument är därför högst olyckligt och ett inget annat än ett fult spel. Det är dessutom argument som redan fått berömmande ord av t ex Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder.

Jan Hägglund fortsätter på sin blogg ”Eftersom krisen inom fordonsindustrin slog allra hårdast i Västsverige, runt Göteborg, blev det extra oförsvarligt att planera hemliga aktioner tillsammans med RF istället för att helhjärtat satsa på att nå ut till arbetarna på Volvo och Saab”.

Även detta är ett rent påhitt, vilket alla som följer Offensiv förstår. Vi uppmanar alla att gå in på RS Göteborgs lokala hemsida och följa arbetet riktat mot bilindustrin och arbetarna. Så snart det blev tal om varsel kom släpptes allt annat och arbetet inriktades mot ett enhetsarbete med andra socialister och kämpande arbetare. Vi organiserade flera demonstrationer, upprop på arbetsplatserns, samt besökte Trollhättan och underleverantörer i Uddevalla. Inom ramen för ArbetarInitiativet genomfördes också en uppmärksammad protest på Volvos bolagsstämma – sida vid sida med gruppstyrelser från Metall på Volvo Lastvagnar i Göteborg. Vi uppvaktade också IF Metall i protest mot lönesänkningar. Vårt arbete ledde till att kamrater bjöds in till SVT Debatt där två medlemmar deltog, detta för att vi var de aktiva för jobben, ett arbete som fortsatt och pågår. Ur dessa kampanjer värvades fyra bilarbetare som medlemmar i RS i Göteborg.

b) debatten om Umebilagan och kampen för jobben

Den tidigare ledningen för RS i Umeå anklagar VU för att ha skickat ut en obearbetad Umebilaga till partistyrelsen. Sanningen är att Jan Hägglund m fl skickade tre versioner av denna bilaga, från söndag den 24 januari till söndag 31 januari. Redan tisdag 26 januari var dock tid bokad hos tryckeri för att trycka denna bilaga. Att VU väntade med en fullskalig skriftlig kritik berodde på vädjanden från skribenterna att vi skulle vänta på den tredje upplagan.

Vår kritik handlade om att materialet inte var socialistiskt, utan helt inomkapitalistiskt. Även i den tredje upplagan fanns t ex formuleringen ”För att klara [klimat-]trendbrottet krävs inte bara omvälvande teknik utan även sociala och politiska omvälvningar – inom och mellan länder. Detta kan inte ske utan bygget av nya sociala rörelser och partier.” Vilka omvälvningar? Vilka partier? Att partistyrelsen hade både rätt och skyldighet att diskutera bilagan är självklart för socialister.

Här är en nedkortad version av VU:s politiska kritik:

Umeåbilagan – klimat och gröna jobb
VU:s synpunkter på Umebilagan handlar om mer än bristfälliga formuleringar.

I avsnitten om gröna industrijobb, klimatet och avindustrialisering, samt artiklarna om renare miljö i Umeå framstår vårt parti snarast som en rådgivare till makthavarna än några som organiserar en kamp mot dessa. Perspektivet blir inomkapitalistiskt – vad skulle vara möjligt att göra nu. I klimatresolutionen från kongressen konstateras att ”Vissa åtgärder kommer att vidtas redan under dagens kapitalistiska system, särskilt under tilltagande press av hotande väderkatastrofer och en allt starkare opinion i hela samhället. Några åtgärder är lönsamma på kort tid även för kapitalisterna. Men det kommer att vara för lite, för sent. Andra åtgärder, som storföretagens handel med rättigheter att släppa ut koldioxid och individuell ransonering, är direkt kontraproduktiva eller omöjliga.” Detta gäller även på lokal nivå.

Artiklarna om gröna industrijobb och klimatet upprepar flera gånger behoven av ett ”trendbrott” och av ”massproduktion” av alternativa bränslen. Men socialister måste samtidigt förklara att så länge det är privata vinstintressen som styr kommer sådan produktion att hänga på om den är lönsam för kapitalisterna. Även det som verkar vara ”sunt förnuft” och realistiskt idag blockeras av det kapitalistiska samhället. Därför är socialismen en dagsfråga, ett akut behov som vi måste understryka samtidigt som vi förklarar att det krävs ett arbetarparti med ett socialistiskt program för att genomföra den.

Behöver detta förklaras i ett lokalt material? Inte alltid, men när det handlar om lösningen på klimatfrågan och industrins framtid är det absolut nödvändigt. Vi kan mycket väl ge ut material med ett mycket begränsat innehåll – t ex Stoppa lunchavgifter på gymnasiet eller Stoppa nedskärningarna i äldreomsorgen. Det är då vi hoppas att kunna mobilisera och kan komplettera kampanjmaterialet med tidningen och diskussioner. Men när materialet har en mer heltäckande ambition måste hela vårt program ingå.

Artikeln om klimatet är extremt otydlig och abstrakt ifråga om vad som krävs: ”För att klara trendbrottet krävs inte bara omvälvande teknik utan även sociala och politiska omvälvningar – inom och mellan länder. Detta kan inte ske utan bygget av nya sociala rörelser och partier.” I artikeln framstår tekniken som den avgörande frågan. Men ännu viktigare är att de omvälvningar som nämns inte alls förklaras. Vi måste skriva i klartext, att det krävs ett socialistiskt samhälle och ett arbetarparti med en socialistisk politik.

Umeåbilagan – industrier
I artikeln ”Avindustrialisering hotar – kamp krävs för investeringar” beskrivs RS som ett industriparti: ”Vi som anser industrin nödvändig…” och i artikeln intill om gröna jobb kallas delar av miljörörelsen för ”industrifiender”. Rubrikens krav på investeringar är heller inte villkorat. Att kalla till kamp för ospecificerade ”investeringar” förstärker det inomkapitalistiska intrycket, att det handlar om hur företagens ägare borde agerat. Efter att ha konstaterat hur Volvos aktieutdelningar drabbat företagen vänder sig artikeln till skogsindustrin. ”Liksom Volvo konkurrerar skogsteknikföretagen på världsmarknaden. Detta kräver stora och långsiktiga investeringar, både i ny teknik och vidareutbildad personal.”

Artiklarna understryker de goda regionala förutsättningarna i Umeå och Västerbotten. Den statligt ägda skogskoncern som beskrivs i artikeln har också tydliga regionala förtecken. Att utvecklingen i resten av landet och världen är avgörande är mycket otydligt.

I artikeln finns inget krav på förstatligande av Volvo och fordonsindustrin, trots att detta utan tvekan varit aktuellare än skogsindustrin under det senaste dryga året. Istället sägs att ”Av en rad skäl borde krisen för Volvo Lastvagnar ha fått Umeås makthavare att ställa företagets överlevnad, och industrijobben, i centrum.” Därefter konstateras att ”Vi som anser industrin nödvändig oroas däremot”. Långt tydligare och bättre vore att konstatera att Umeås makthavare, liksom regeringen, vände ryggen till bilarbetarna när jobben slaktades. Vi måste upprepa att RS står för förstatligande av fordonsindustrin under arbetarkontroll. För att rädda jobben krävs masskamp, man-ur-huse-demonstrationer,  strejker och troligen ockupation från de berörda och stöd från alla andra arbetare. Men fackföreningarna centralt hade ingen strategi för att rädda jobben och facket lokalt klarade inte att organisera denna nödvändiga kamp. Demonstrationen i november och strejken i våras nämns i artikeln, men vi behöver förklara RS alternativ vid dessa båda tillfällen.

Umeåbilagan saknade varje form av program och krav. Det kan jämföras med när krisen inleddes på hösten 2008 då Rättvisepartiet Socialisterna förde fram ett socialistiskt program mot krisen.

  • Bekämpa kapitalismens kris och öppna räkenskapsböckerna – låt direktörerna och spekulanterna falla utan fallskärm.
  • Facklig kamp och vetorätt mot nedläggningar, personalinskränkningar och omorganisationer.
  • Förstatliga bankerna, bilindustrin och andra storföretag under de anställdas demokratiska kontroll och styre.
  • Förkortad arbetstid i stället för varsel – 6-timmars arbetsdag utan lönesänkning.
  • Demokratisk plan för jobb, välfärd och omställning av samhället till en hållbar utveckling.
  • Demokratiska och kämpande fack – för ett nytt socialistiskt arbetarparti.

Detta är krav som författarna till Umebilagan senare skarpt kritiserat.

c) påståendet att RS ledning planerat ”utrensningar”

Rättvisepartiet Socialisterna planerade inga utrensningar. Vi är helt överrumplade över avhoppet.

I det brev som RS VU har fått motiveras avhoppet med att personerna i fråga ”anser att VU:t förbereder RS för någon form av politiskt motiverade utrensningar”. Det här är helt taget ur luften vilket även framgår av brevet som inte lägger fram några som helst bevis i frågan.

Partistyrelsemötet den 5 till 7 februari behandlade punkten ”övergångsprogrammets metod” där en del bestod i diskussioner kring Umeå-bilagan. Kritik fördes fram mot att det socialistiska programmet inte fullt ut använts i detta material. Ingen av ledamöterna från Umeå deltog under detta möte. Planen var att Patrik Brännberg skulle ha haft en alternativ inledning till diskussionen. Vi fick beskedet samma dag som mötet skulle börja att Patrik, Frank och Davis drabbats av magsjuka och inte skulle delta. Janne och Thomas hade redan sedan tidigare meddelat frånvaro.

För att delge styrelseledamöterna i Umeå den diskussion som varit, beslutade partistyrelsen att Per-Åke Westerlund och Jonas Brännberg skulle resa till Umeå veckan efteråt. Detta anges nu som något negativt och är ett av deras skäl till splittringen. I själva verket var det ett uttryck för partiledningens vilja till enhet.

Det finns inga som helst planer från RS VU att förbereda för några utrensningar. Uttrycket utrensningar beskriver t ex 1930-talets stalinisters eller fackbyråkraters förtryck av opposition. Rättvisepartiet Socialisternas tradition är istället demokratiska politiska diskussioner. När en grupp av medlemmar lämnade partiet 1991/1992 och en annan grupp 1996 föregicks detta av organiserade interna diskussioner med bland annat skriftligt material där alla medlemmar kunde ta del av båda sidor. Avhoppet nu från Umeå saknar all form av demokrati. VU fick redan på avhoppet genom media, detta var en fullkomlig överraskning för oss.

Att VU cirkulerar partimaterial till partistyrelsen för diskussion är även det en del av demokratin i partiet och knappast skäl för att splittra partiet. Material har skickats ut till partistyrelsen för diskussion under många år, det är inget nytt nu. Detsamma gäller att partistyrelsen tar beslut om hur partiets resurser, så som heltidsanställda, ska fördelas. Någon sådan diskussion var dock inte aktuell. (Avhopparnas ”bevis” är ett privat mail som de stulit, där Per-Åke Westerlund från RS VU säger att han tror att det efter valet behövs en diskussion om fördelningen av heltidarresurser i partiet. Eventuella beslut skulle naturligtvis som tidigare tagits av partistyrelsen.)

Rättvisepartiet Socialisterna anser att de politiska frågorna kring hur vi framställer det socialistiska programmet och orienteringen till arbetarklassen ska fortsätta i organiserad form. Alla medlemmar måste få chansen att höra båda sidor innan distriktsledningen fattar ett beslut som är absolut fatalt för den socialistiska kampen i regionen.

Det är ett stort brott mot alla de lågavlönade, kommunanställda, bilarbetare, arbetslösa, ungdomar, antirasister mfl som haft Rättvisepartiet Socialisterna som sitt parti att på detta historiskt kuppartade sätt klippa av banden till arbetarkampen utanför regionen och den internationella kampen för socialism.

Stockholm 18 mars 2010

Rättvisepartiet Socialisternas VU

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: